tisdag 11 oktober 2011

Mulholland drive

Ni känner kanske till regissören David Lynch? Hans filmer är kända för sin surrealistiska, mardrömslika verklighet och många frustreras över att filmerna ofta är svårtillgängliga och svårbegripliga. Andra är totalt fascinerade och ser om filmerna gång på gång i jakt efter gåtans lösning.

Mullholland Drive är inget undantag från regeln. Den är en äkta surrealistisk och svårbegriplig Lynch-film, men den har något som får den att hamna på Annies topplista! Vad är då det? Jo, den har förstås lesbiskt innehåll!

Du som brukar läsa mina filmrecensioner minns kanske att det finns vissa kriterier jag går efter när jag recenserar mina filmer. Det som smäller högt här är nämligen att filmerna är romantiska och innehåller mycket lesbisk kärlek. Och hur applicerar vi nu detta på Mulholland Drive? Är filmen romantisk? Ja. Nej. Det beror på hur man ser det. Innehåller den en lesbisk kärlekshistoria? Ja. Nej. Kanske. På vissa sätt.

Jag inser nu att det kommer att bli svårt att diskutera min topplisteplacering utan att säga för mycket om vad filmen handlar om. Men jag börjar väl med att berätta lite kryptiskt vad filmen handlar om, så kan jag säga till när ni ska sluta läsa, ni som inte vill ha några spoilers. Vad heter spoilers på svenska? Ni som inte vill ha några avslöjanden som ni tycker kan förstöra er filmupplevelse, ni får sluta läsa när jag säger till , okej?

Alltså, i Mulholland Drive ser vi hur en ensam kvinna irrar bort från en bilolycka. Hon har glömt vem hon är och förmodligen är några läskiga skurkar efter henne. Vi vet inte varför. Den ensamma kvinnan förirrar sig in i ett hus där hon inte bor. Senare kommer en ung kvinna, Betty, dit för att bo där. Det är hennes fasters hus och hon ska låna det medan hon söker olika filmroller i Hollywood. Hon undrar förstås varför det är en kvinna där, men när hon får veta att den stackars kvinnan (som kallar sig Rita eftersom hon sett det på en affisch) har minnesförlust och har varit i en olycka blir hon orolig och tar hand om henne. Medan de lär känna varandra försöker de ta reda på vem Rita är. De hittar inget körkort eller någon sådan ledtråd i hennes handväska. Istället ligger där en massa pengar. Då och då minns Rita något och dessa ledtrådar skickar ut de två kvinnorna på jakt efter Ritas identitet. Det finns bara en säng i huset och snart bjuder Betty in Rita att sova i sängen hos henne istället för på soffan, och hur det slutar, det kan ni kanske gissa...

Såhär långt in i filmen känns allt ändå rätt okej tycker jag. Man hänger med, åtminstone hyggligt bra, det är spännande, det är romantiskt. Vem är Rita? Ska de få varandra? Vilka är skurkarna och vad vill de Rita?

Men sedan vänder allt. För sådär enkelt och käckt kan det ju inte vara i en Lynch-film, det förstår ni väl! Nej, när Betty vrider runt en blå nyckel i en liten svart ask, då är hon plötsligt inte Betty längre. Hon är en annan person, som har ett annat liv och ett helt annat förhållande till Rita än det vi tidigare sett. Och nu vill nog ni som vill se den här filmen utan min hjälp inte veta mer, så jag går istället över till listplaceringen.

Jag ger Mulholland Drive en plats på den lesbiska filmtopplistans övre del, mest för att den är så snyggt gjord, för att den är spännande och för att den är speciell. Men jag kan inte sätta den högre än de mer traditionella vackra och romantiska filmerna som jag gillar bäst, för deras kärlekshistorier smäller trots allt högre än den i Mulholland Drive. Hade filmen fortsatt i samma stil som den började hade placeringen blivit högre.


 
Nu mina vänner, tänker jag skriva ett stycke till, för er som vill ha lite hjälp medan ni tittar, eller för er som redan sett filmen och undrat: MEN VAFAN! ÄR DET SLUT NU? JAG FATTADE INTE ETT JOTA! Ni som inte vill veta vad som händer i filmen: SLUTA LÄSA NU!! Okej, då kör vi. Som jag nämnde ovan så är den första halvan av filmen ganska trevlig att se. Detta beror också på att det är Bettys dröm vi ser. Det är så hon skulle vilja att allting var. Hon är själv en talangfull skådespelerska och Rita är beroende av henne och dessutom kär i henne. Men så är det inte på riktigt. När Betty vrider om nyckeln hamnar hon i verkligheten igen. I verkligheten är det Rita som är en talangfull skådespelerska. För Betty går det inget vidare i karriären. Betty är kär i Rita, men Rita vill inte ha henne. Istället är Rita riktigt taskig mot henne och krossar hennes hjärta genom att gifta sig med en manlig regissör. Betty blir ursinnig och går till en yrkesmördare och beställer ett mord på Rita. Men hon kan inte leva med det utan jagas av sitt samvete. Ja, inte var verkligheten fager inte. Drömdelen av filmen var väl bra mycket trevligare!

1 kommentar:

  1. Men det är väl Rita som vrider runt nyckeln? Det är vad jag ser när jag kollar på filmen iaf :O Rita är väll hon med peruken? För betty försvinner ju från rummet när rita tar fram väskan..

    SvaraRadera