If these walls could talk 2

Den här filmen är faktiskt tre filmer. Gemensamt för personerna i alla historierna är att de bor i samma hus. Bäst gillar jag den första filmen. Den är vacker och lite sorglig och skådespelarna är mycket bra. Den handlar om två äldre damer som har levt tillsammans i nästan hela sina liv och fortfarande älskar varandra över allt annat. Sedan dör plötsligt den ena damen och hennes släktingar kommer för att ärva huset.

I film nummer två har ett lesbiskt hippiegäng flyttat in i huset. En av tjejerna (Michelle Williams) blir kär i en tjej som klär sig i manskläder (Chloë Sevigny) och det blir av någon anledning inte populärt bland hennes lesbiska vänner.

I den trejde filmen försöker Sharon Stone och Ellen Degeneres skaffa barn.

Personligen tycker jag att den första filmen är bäst, den andra lite sämre och den tredje är sämst. Jag hade sett fram emot att se Ellen och Sharon, men de är verkligen jättefåniga där de studsar runt och säger fåniga skojrepliker så att man tappar bort hela allvaret i deras skaffa-barn-svårigheter.

Sammanfattningsvis: Det som är bra med filmen är att det är mycket plats för kärleken i historierna. Det som är mindre bra är just att varje historia blir lite för kort.