Miss F och jag visste inte alls vad vi gav oss in på när vi bestämde oss för att titta på en film som heter Love sick. Det lät ju så bra på framsidan: "A sweet, tender film... director Tudor Giurgiu beautifully explores the confusion and delights of young love". Ja, visst låter det helt ok? Det skulle dessutom vara en lesbisk film och då låter det ju ännu intressantare.
Vi blev därför rätt överraskade ett antal gånger i filmen:
"Men.. jag förstår inte vad de säger. Skulle de inte prata engelska? Jaha, det är visst en rumänsk film."
"Men.. varför ligger hon i sängen med en kille? Skulle det inte vara en lesbisk film?"
"Men.. är den där killen hennes bror? Men.. visst är det samma kille som hon låg i sängen med nyss?"
"Men.. varför blir tjejen ihop med den där tjejen när hon vet att hon ligger med sin bror?"
"Men... varför gör inte föräldrarna något?"
"Nu gör hon äntligen slut med incesttjejen! Men varför fattar inte incesttjejen varför hon blir dumpad?"
"Men.. flyttade hon hem till brorsan nu? Ska de vara ihop?"
Filmen Love sick visade sig alltså vara mycket mer sick än love.
Okej.. om vi ska försöka se några positiva aspekter av denna film. Det är verkligen en oväntad handling. Och man får se lite hur Rumäniens miljö och kultur ser ut. Jag hoppas dock att de flesta andra människor där är normalare än dem man får se i denna film...
Att placera in (Love) sick på topplistan blir lite knepigt. Kanhända är filmen av rätt bra kvalitet rätt filmmässigt, men den är ju helkonstig. Och jag har ju faktiskt bestämt att det som bedöms på min topplista är lesbiskiteten (fint ord va?) och romantiken och spänningen mellan karaktärerna. Och när man tänker på de sakerna har den här filmen inte mycket att komma med. Nej, faktiskt hoppar filmen över all spänning och romantik som skulle kunna finnas och fokuserar bara på konstiga och tråkiga saker. Ett orginellt val, men det resulterar inte i någon höjdarplacering på topplistan. Filmen får hamna näst sist. Ja, bara näst sist, för en sak måste man ge filmen: den kan i alla fall räknas som en film...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar