söndag 8 januari 2012

A marine story

Alexandra är något av det finaste man kan vara i USA: Marinofficer. Fast något man inte får vara när man är marinofficer är: lesbisk. Varför då? Ja, det vete sjutton. Det är inte någon fråga som Alexandra ställer sig i filmen A marine story. Hon är istället fullt upptagen med att dölja att hon är lesbisk för att få vara marinofficer. Hon har till och med gift sig med en man för att få alibi för detta. Tyvärr är det ändå någon som anger henne och hon blir hemskickad från Irak och återvänder till den lilla småstad ute i öknen som hon kommer från. Alexandra är alldeles förstörd av tanken på att inte få vara i det militära längre och hon börjar supa på den lokala baren. Då kommer en dam och ber henne om en tjänst: att hjälpa hennes barnbarn Saffron att förbereda sig för antagningstestet inför det militära. Det är Saffrons enda chans att inte hamna på ungdomsanstalt eftersom hon tillsammans med sin otäcke pojkvän stjäl och knarkar och hamnar allt längre från ett normalt liv. Alexandra antar utmaningen och börjar träna Saffron med stenhårda metoder. Men hur ska det gå för henne själv? Ska hon kunna skapa sig ett liv utanför det militära?

Den här filmen var inte alls som jag hade tänkt mig. Först tänkte jag att det kanske skulle handla om homosexuellas rättigheter inom militären i USA, men det gjorde det ju inte alls. Alexandra blir utsparkad och sedan var det inte mer med det. Då tänkte jag att Alexandra nu kanske skulle få chansen att uppleva kärleken när hon slipper dölja vem hon är längre. Kanske hon blir kär i sin lilla nyrekryterade trainee? Men nej, ack nej, den här filmen visar egentligen bara hur perioden efter att Alexandra blivit utsparkad såg ut. Efter att eftertexten rullat funderade jag över detta: Vad ville den här filmen egentligen säga mig? Jag satt hela tiden och väntade på någon händelse som skulle bryta av, skapa en vändning, eller i alla fall visa någon sensmoral av något slag, men ingenting kom och sedan tog filmen slut. Inte var den särskilt lesbisk heller. Ja, huvudpersonen var ju lesbisk, men det var inte direkt något som tog upp plats i filmen. Sammanfattningsvis: A marine story var en besvikelse för mig. Den som gillar det militära, muskler och tjejer som kan slåss och supa kanske kan få ut något av den, men jag efterlyser nog ändå mer av en story. Kanske de kunde döpa om filmen till A marine movie without a story...

Läs mer om den amerikanska militärpolicyn Don´t ask don´t tell här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar