söndag 9 december 2012

Sea purple (Viola di mare)


Den här filmen utspelar sig på Sicilien på 1800-talet. Angela blir kär i sin bästa vän Sara och gör allt för att vinna hennes kärlek. Det blir inte populärt hos hennes stränge far, som redan tycker att hon är konstig eftersom hon säger vad hon tycker istället för att vara tyst och lyda.

Pappan är också missnöjd eftersom han ville ha en son som kunde ta över hans arbete som chef för malmbrytningen på ön. När Angela vägrar att gifta sig med den man som hennes far har valt ut åt henne, och istället säger att hon ska gifta sig med Sara, blir det för mycket för pappan och han slänger Angela i källaren där hon får sitta tills hon kommit på bättre tankar. Men tiden går och Angela vägrar att ge vika. Sara undrar vart Angela har tagit vägen. Är hon död? Angelas mamma lider med sin dotter och till slut får mamman en idé: Tänk om Angela inte alls är en kvinna utan en man? Uppenbarligen blir hon ju kär i kvinnor och talar och agerar som en man. Alltså måste hon vara en man. Då skulle hon ju också kunna ta över som chef för malmbrytningen, föreslår hon sin man. Eftersom pappans ord är lag på ön bestämmer han att Angela är en man och kallar henne för Angelo istället. De klipper av henne håret och sätter på henne manskläder. Vad som händer sedan ska jag inte berätta, för det får du se själv sen när du ser filmen. Det tycker jag du ska göra, för den var väldigt speciell och hängde sig kvar länge efter att jag sett den. Tydligen är den baserad på en sann historia dessutom! Den här Angela måste ha varit en otroligt stark person som trotsade hela sin omgivning och uppfostran.
 
Att filmen utspelar sig på 1800-talet märks inte så jättemycket miljömässigt. Det ligger nog mest i de ålderdomliga värderingarna och åsikterna att det känns att det inte är idag. Alla öborna är väldigt katolska och springer i kyrkan och går i olika ceremonitåg hela tiden. Kvinnorna lovas bort till olika män som de inte har några känslor för, men som är ett praktiskt arrangemang. Prästens ord är lag, men det märks snart att de flesta på ön har något att dölja, till och med prästen själv, och har man bara fått hans godkännande på sina misslyckanden så verkar det vara lugnt. Pappan i filmen är ett riktigt praktsvin. Det finns ingen tvekan om vem som är ond och god här. Han springer runt och våldtar kvinnor och slår sin fru och sina arbetare i gruvan och tycker att han har all rätt i världen till detta eftersom han är man och chef.
 
Mycket kärlek och mycket hat och smärta har de fått in i denna lilla film. Det är mycket spännande och man har ingen aning om hur det kommer att sluta. Dessutom är det en film som får mig att känna att jag är lyckligt lottad som får leva i Sverige idag!





Se den lesbiska filmtopplistan för placering!

måndag 9 januari 2012

Bloomington


Jackie har länge varit stjärna i en tv-serie, ett rymdäventyr för ungdomar, och alla känner igen henne, vart hon än går. När tv-serien tar slut bestämmer sig Jackie för att börja på college för att få en utbildning. Där träffar hon på Catherine, en snygg sexig professor som har ett rykte om sig att förföra unga kvinnliga studenter. Det tycker Jackie låter spännande och snart har även hon hamnat i Catherines säng. Men någonting blir annorlunda denna gång för förhållandet blir inte bara ett sexuellt förhållande och snart bor Jackie i Catherines hus. De pratar, lagar mat ihop och har det hur bra tillsammans som helst, ett tag. Sedan ringer Jackies tv-producent och erbjuder henne en roll i en film och allting blir konstigt. Skulle de kunna ha ett distansförhållande? Men Jackie vill inte heller att hennes förhållande med Catherine ska bli offentligt för det skulle kunna förstöra hennes karriär. De blir arga på varandra, sårar varandra och tar dumma beslut. Ska de klara av att ta sig igenom detta? Är deras kärlek stark nog eller har de för stora egon?

Jag tycker att Bloomington är en film med hög kvalitet. Ibland kändes det lite osannolikt att den mogna erfarna professorn ville ha den lilla barnskådespelerskan, men oftast fungerade det. Jag gillade dock filmens första hälft, den där de hittar varandra, bättre än den andra, problematiska delen som kändes lite osannolik ibland.

söndag 8 januari 2012

A marine story

Alexandra är något av det finaste man kan vara i USA: Marinofficer. Fast något man inte får vara när man är marinofficer är: lesbisk. Varför då? Ja, det vete sjutton. Det är inte någon fråga som Alexandra ställer sig i filmen A marine story. Hon är istället fullt upptagen med att dölja att hon är lesbisk för att få vara marinofficer. Hon har till och med gift sig med en man för att få alibi för detta. Tyvärr är det ändå någon som anger henne och hon blir hemskickad från Irak och återvänder till den lilla småstad ute i öknen som hon kommer från. Alexandra är alldeles förstörd av tanken på att inte få vara i det militära längre och hon börjar supa på den lokala baren. Då kommer en dam och ber henne om en tjänst: att hjälpa hennes barnbarn Saffron att förbereda sig för antagningstestet inför det militära. Det är Saffrons enda chans att inte hamna på ungdomsanstalt eftersom hon tillsammans med sin otäcke pojkvän stjäl och knarkar och hamnar allt längre från ett normalt liv. Alexandra antar utmaningen och börjar träna Saffron med stenhårda metoder. Men hur ska det gå för henne själv? Ska hon kunna skapa sig ett liv utanför det militära?

Den här filmen var inte alls som jag hade tänkt mig. Först tänkte jag att det kanske skulle handla om homosexuellas rättigheter inom militären i USA, men det gjorde det ju inte alls. Alexandra blir utsparkad och sedan var det inte mer med det. Då tänkte jag att Alexandra nu kanske skulle få chansen att uppleva kärleken när hon slipper dölja vem hon är längre. Kanske hon blir kär i sin lilla nyrekryterade trainee? Men nej, ack nej, den här filmen visar egentligen bara hur perioden efter att Alexandra blivit utsparkad såg ut. Efter att eftertexten rullat funderade jag över detta: Vad ville den här filmen egentligen säga mig? Jag satt hela tiden och väntade på någon händelse som skulle bryta av, skapa en vändning, eller i alla fall visa någon sensmoral av något slag, men ingenting kom och sedan tog filmen slut. Inte var den särskilt lesbisk heller. Ja, huvudpersonen var ju lesbisk, men det var inte direkt något som tog upp plats i filmen. Sammanfattningsvis: A marine story var en besvikelse för mig. Den som gillar det militära, muskler och tjejer som kan slåss och supa kanske kan få ut något av den, men jag efterlyser nog ändå mer av en story. Kanske de kunde döpa om filmen till A marine movie without a story...

Läs mer om den amerikanska militärpolicyn Don´t ask don´t tell här.

My friend from Faro/To Faro (Mein Freund aus Faro)


Dags för en tysk film! Mein Freund aus Faro (Min pojkvän från Faro) handlar om Mel (Melanie) som ser ganska manlig ut och klär sig i ganska maskulina kläder. En dag börjar en ny kille, Nuno, arbeta på den fabrik där Mel också arbetar. Nuno kommer från Faro i Portugal, talar portugisiska och röker portugisiska cigaretter. Mel tycker att allt detta är mycket imponerande och köper genast en limpa av dessa cigaretter från Nuno. Hon råkar också komma över Nunos telefon, som han slänger ifrån sig i gruset på en parkering i ett anfall av ilska.

När Mel kör hem en kväll i sin bil får hon plötsligt tvärbromsa, för en tjej har ställt sig mitt i vägen. Tjejen ramlar över huven och Mel bli alldeles chockad. Men tjejen bara reser sig upp och undrar om hon och hennes kompis kan få lift in till stan där de ska gå på en klubb. Tjejerna antar att Mel är en kille och undrar om hon vill gå med på klubben. Den ena tjejen presenterar sig som Jenny och säger att hon är 16 år, fastän hon egentligen är 14. Mel presenterar sig som Miguel från Faro och säger att hon är 18 fastän hon egentligen är 22. Så träffas de första gången, och sedan lär de känna varandra, bland annat genom att ligga på ett biltak och prata hela natten och genom en picknick på en strand där Jenny får lära sig hur det känns när en varm våg sköljer genom hela kroppen. Mel går helt upp i sin nya manliga portugisiska identitet och ägnar sin lediga tid åt att lära sig tala språket för att inte bli genomskådad.

Men problemen kommer förstås, eftersom Mel förr eller senare måste erkänna att hon ljugit, att hon inte alls är en kille från Portugal, utan en tjej från Tyskland. Hur ska Jenny ta det? Dessutom har Jenny dumpat sin tidigare pojkvän för att få vara med Mel och pojkvännen är hämndlysten.

Jag tycker att den här filmen är både söt och spännande. Den charmiga Mel gör allt för att vinna sin kärlek och lämnar ut sig helt åt Jenny. Frågan är om det är ett klokt beslut, men vad gör man inte när man är kär och galen? Tur i alla fall att Mel har kompisen Nuno, den riktige portugisen, som ställer upp för henne när livet krånglar till sig alltför mycket.