"En ny flatklassiker" skriver Ronny Larsson i tidningen QX om kanadensiska filmen "Below her mouth". Jag håller sällan med männen i QX när de skriver om flatfilmer. Jag minns till exempel att den porriga gubbfilmen Room in Rome beskrevs som romantisk och fin. Inte heller denna gång håller jag med QX. Den här filmen var en besvikelse. Det finns mycket sex i den, så den som uppskattar sex kanske kan få ut något av det, men någon kemi eller känsla finns det inte.
Vad handlar då filmen om? Den handlar om takläggaren Dallas (Erika Linder) som går runt och är dryg och tror att hon är jättecool. Hon ligger med många kvinnor, men blir inte kär i dem. (Man kan säga att hon är den här filmens Shane. Fast mycket sämre.) En dag träffar Dallas på moderedaktören Jasmine på en klubb och då uppför hon sig drygt och hånglar upp henne fastän hon är förlovad. Det visar sig vara ett vinnande koncept eftersom Jasmine till slut går med på att ta en drink med henne.
Dallas och Jasmine ägnar sig mest åt att ha sex och talar till varandra i meningar som är ungefär tre ord långa. De verkar inte heller direkt tala till varandra utan mer för sig själva. Som jag förstår det umgås de bara i två dagar, men verkar ändå tycka att de känner varandra utan och innan (trots tre ords-meningarna).
Alla som jobbade med den här filmen var tydligen kvinnor och det lät ju lovande tyckte jag. Ändå känns det här som en film som män kommer att gilla mer än kvinnor och huvudpersonen Dallas hade lika gärna kunnat vara en man för hon gör bara typiskt manliga saker, lägger tak, går på strippklubb och bär buttert runt på en whiskeyflaska när hon är nere.
Nej Ronny, nästa flatklassiker är det inte.
Håller med om att det saknades känsla i filmen
SvaraRadera