tag:blogger.com,1999:blog-79928735403449391832024-03-05T14:27:17.285+01:00Annies lesbiska filmbloggAnniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.comBlogger105125tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-83664187243530485322021-11-05T16:04:00.004+01:002021-11-05T16:04:21.666+01:00Tove<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKGUvpTfv43zZCC6_TIpn1P-rvpdSjWpxTPOsB7Jf52y3-mbBcEY-rwx2td2UfnuJ8CUW3hZ-3ReV-ICCz7tDC62XjBZNB0TYP09VfaJXpOKYWD6ThEcZoVCJI6AhCSjkQ5E3CVgP3P3g/s960/tove+vivica.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="563" data-original-width="960" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKGUvpTfv43zZCC6_TIpn1P-rvpdSjWpxTPOsB7Jf52y3-mbBcEY-rwx2td2UfnuJ8CUW3hZ-3ReV-ICCz7tDC62XjBZNB0TYP09VfaJXpOKYWD6ThEcZoVCJI6AhCSjkQ5E3CVgP3P3g/w400-h235/tove+vivica.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div> Det här var en jättefin film! Vi får träffa Tove Jansson, Mumintrollens skapare, när hon första gången träffar och förälskar sig i teaterregissören Vivica Bandler. Det visar sig inte vara helt oproblematiskt, eftersom Vivica inte bara är gift, utan dessutom trivs med att vara en fri fågel som umgås med vem hon vill när hon vill. Samtidigt får vi se hur Tove jobbar för att ta sig fram inom konsten, författandet och serietecknandet. Hon har det ofta knapert och mutar sin hyresvärd med målningar när inte pengarna räcker till hyran.<p></p><p>Tove kallar lesbiska för mymlor. Vivica kallar Tove för Tofslan och Tove kallar Vivica för Vifslan, något som den som kan sin mumin säkert känner igen. Vivica ber Tove att skriva en pjäs om Mumintrollen som hon kan sätta upp på sin teater.</p><p>Sitt livs kärlek, Tuulikki Pietäla (Too-ticki), träffar Tove först mot slutet av denna film, så den relationen får inte mycket utrymme. Det är lite synd, för det verkar ha varit en väldigt fin relation. Men även så som filmen är gjord nu rymmer den mycket värme, kärlek och relationer. Det vore coolt om det gjordes en "Tove 2" som tog vid där denna film slutade, för efter att ha sett detta vill man bara ha mer!</p>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-47356262880990116922021-10-31T20:38:00.003+01:002021-10-31T20:38:15.190+01:00Ammonite<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRv5ShtNPPTpznM01CtR1zG0uWy7lZU0mJk1LbvzNtmY_S2yd2NSmk43Kr0di1utsiQPJbMAlsmTV9hzaIlkaG35Q0hJeP0KTJCzNOQAw2cYfohjy0FwKbzl_cuGWvgeBdnnOkdnjmgqs/s890/ammonite.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="481" data-original-width="890" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRv5ShtNPPTpznM01CtR1zG0uWy7lZU0mJk1LbvzNtmY_S2yd2NSmk43Kr0di1utsiQPJbMAlsmTV9hzaIlkaG35Q0hJeP0KTJCzNOQAw2cYfohjy0FwKbzl_cuGWvgeBdnnOkdnjmgqs/w400-h216/ammonite.png" width="400" /></a></div><br /><p>Ammonite handlar om den självupplärda paleontologen Mary Anning som arbetar i den lilla byn Lyme Regis på Englands sydkust. Hon försörjer sig själv och sin mor på att leta fram fossiler av urtidsdjur (ammoniter) som de säljer till turister, men hon har också gjort sig ett namn och fått ett av sina fynd utställda på museum i London.</p><p>En dag får hon besök av en geolog, Mr Murchison, som betalar för att få följa med när hon letar fossiler vid havet. Han har också med sig sin unga fru Charlotte som lider av melankoli. När det är dags för Mr Murchison att resa vidare bestämmer han sig för att det är bättre om Charlotte stannar i Lyme Regis och han ber därför Mary att ta hand om henne.</p><p>Det sägs inte mycket under filmens första del. Mary är väldigt butter och ler inte ens mot någon. Det är nästan så att man undrar om de två kvinnorna någonsin kommer att nå fram till varandra. Men sedan blir Charlotte riktigt sjuk, och Mary tvingas ta hand om henne. Efter det händer något. Charlotte anstränger sig för att försöka hjälpa till i Marys hem, och att lära sig mer om fossil.</p><p>När de sedan blir bjudna på en tillställning tillsammans utspelar sig ett svartsjukedrama som tvingar Mary att bekänna färg. </p><p>Ammonite har vissa likheter med En kvinna i brand, men är lite råare, gråare och kärvare. Att Mary är så väldigt kärv och inbunden gör också att det tar väldigt lång tid innan man får njuta av några känslor. Samtidigt gör Kate Winslet rollen som Mary väldigt bra. Hon kan uttrycka otroligt mycket bara genom blickar och ansiktsuttryck.</p><p>Men det som blir kvar hos mig några månader efter att jag sett filmen är mest den där känslan av melankoli, blåsiga stränder, höga klippor och ett kallt och fattigt hem. Kanske var det också precis så Mary Anning hade det. Om hon var lesbisk är det egentligen ingen som vet, men man kan ju alltid hoppas att hon fick njuta av lite kärlek någon gång, mellan alla de kalla blåsiga utflykterna till stranden.</p><p><br /></p>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-4671943096817939562020-12-23T13:48:00.010+01:002020-12-26T19:22:58.107+01:00Happiest season<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGO_3b2F3X6GnFFs-BQ4SX-ZBqUIJ4iKZWeDr_LmvQBIUEk8XTq6iw43454r6IkyCE9mlMMxI0c4VWL3NGxEc7eUAWolPz_99FZsRhAXlUgZfasvbuM4oMttS4udaDtREpSxRz4AxK41Q/s780/happiest.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="520" data-original-width="780" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGO_3b2F3X6GnFFs-BQ4SX-ZBqUIJ4iKZWeDr_LmvQBIUEk8XTq6iw43454r6IkyCE9mlMMxI0c4VWL3NGxEc7eUAWolPz_99FZsRhAXlUgZfasvbuM4oMttS4udaDtREpSxRz4AxK41Q/w400-h266/happiest.jpg" width="400" /></a></div><br /> Julen är en härlig tid på många vis, men när det gäller film är det inte många filmer med jultema som faktiskt har ett engagerande manus. Amerikanska julfilmer finns det tusentals av, och de flesta är väldigt lika varandra. Det är någon rik överklassfamilj med ett antal vuxna barn som har kärleksproblem. Ofta är något gammalt ex inblandat. Jag får väl därför erkänna att mina förväntningar på Happiest season inte var jättehöga, även om det förstås alltid är lite mer engagerande när huvudpersonerna är lesbiska. <p></p><p>Handlingen är som följer: Harper (Mackenzie Davis) är ihop med Abby (Kristen Stewart). Hon bjuder med Abby att fira jul tillsammans med hennes familj. Abby är först tveksam, men låter sig sedan övertalas. På vägen dit i bilen avslöjar Harper dock att hon inte kommit ut för sin familj, och undrar om Abby kan tänka sig att låtsas vara Harpers rumskompis. Hon har redan sagt till sin familj att Abby är hennes rumskompis som kommer med för att hennes föräldrar är döda och att hon därför inte har någon att fira med. Redan här lackar jag ur på den här filmen. Finns det inte tillräckligt många filmer där någon ska hålla på att dölja sin läggning och sedan dras in i en massa förvecklingar på grund av detta? Kan inte någon bara göra något nytt och smart, eller något fint och känslosamt? </p><p>Men nej, tjejerna kommer fram till det gigantiska huset, pappan vill bli borgmästare, mamman är hemmafru, de diskuterar vem som gått i skolan var och vem ska bli advokat. Vi får veta att alla barnen måste vara perfekta för att pappan ska kunna vinna valet. Och då får man inte vara gay förstås. Här är jag lite sugen på att stänga av filmen utan att se klart, men det är förstås svårt att recensera en halv film, så jag fortsätter att se även andra halvan. I sann amerikansk julfilmsanda dyker Harpers ex upp. Hon har faktiskt två stycken till och med, en man, och en kvinna. Men det är förstås mannen som är "problemet" i filmen. Åh, jag höll på att glömma en klyscha; Abby har förstås en gaykille som bästa kompis, som hon kan bolla allt som händer med. </p><p>Jag ska inte tala om hur filmen slutar förstås, men det kan ni säkert gissa ändå. Ni kanske också kan gissa att filmen inte får någon höjdarplacering på den lesbiska filmtopplistan. Sammanfattningsvis tyckte jag att denna film var: Förutsägbar, klyschig, tråkig och oengagerande. Det bästa med filmen var att den är film nr 100 på min lista. God jul! (Men se något annat i jul...)</p><p><br /></p>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-2284205799388803542020-02-09T11:40:00.001+01:002020-02-09T11:40:41.791+01:00Colette<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMb5MgdKqUao0Tn9obIGHqFrhGnh_gLs0IqY7RrgDmKMu0dQLLBdaPDl1kfn9XGkwUYw6coGhNaQMZ2W6D1VihxhXBjonQyFAUTLXXvOGe9XoMDAVUC-g4vCsy49lpLlyik-tbrWHOGsM/s1600/colette-kira-knightly.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="599" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMb5MgdKqUao0Tn9obIGHqFrhGnh_gLs0IqY7RrgDmKMu0dQLLBdaPDl1kfn9XGkwUYw6coGhNaQMZ2W6D1VihxhXBjonQyFAUTLXXvOGe9XoMDAVUC-g4vCsy49lpLlyik-tbrWHOGsM/s400/colette-kira-knightly.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Den här filmen är lite extra rolig just för att den är baserad på verkliga historier från författaren Sidonie Gabrielle Colettes liv. Eller bara Colette, som hon kallar sig senare.<br />
<br />
Den kände författaren och kritikern Willy (Dominic West), som bor i Paris, förälskar sig i Colette (Keira Knightley), som är en flicka från landet och inte vet något om Paris kulturliv. Men de gifter sig och hon flyttar med honom till Paris. Där lär hon sig snabbt om överklassens och kändisarnas liv och får ta del av kultur och underhållning.<br />
<br />
Det visar sig att Willy är en riktig slarver, som är otrogen och som inte skriver sina egna artiklar eller böcker, utan har en uppsättning medhjälpare som arbetar för honom. Trots hans framgångar verkar pengarna aldrig räcka till, eftersom han slösar bort allt genom att festa och bjuda alla han träffar.<br />
<br />
En dag, när de som vanligt behöver mer pengar, säger Willy åt Colette att skriva en bok åt honom. Historien om flickan Claudine blir en bestseller, och Willy vill genast att Colette ska skriva fler böcker i hans namn. Det börjar slita på deras äktenskap att Willy ständigt tar åt sig äran för allt. Samtidigt är han otrogen åt höger och vänster.<br />
<br />
En dag träffar de dock på en kvinna som verkar mer intresserad av Colette än av Willy. Han uppmuntrar henne att gå med kvinnan hem, men efteråt blir han svartsjuk, och löser det genom att själv börja träffa samma kvinna i smyg. Resultatet av deras triangeldrama blir förstås en ny bok om Claudine.<br />
<br />
Samtidigt som Colettes och Willys äktenskap är på upphällningen träffar Colette en fascinerande person, markis(innan) de Belbeuf, som klär sig i kostym och vägrar uppträda som en kvinna. De börjar turnera runt och göra teater tillsammans och Willy blir mer och mer desperat när Colette slutar skriva för honom och tycker att alla ska få veta vem som egentligen skrivit böckerna om Claudine.<br />
<br />
Jag tyckte om den här filmen, även om det inte är en lesbisk kärlekshistoria som står i centrum. Det är intressant att få följa Colettes frigörelse, när hon upptäcker sin talang och börjar gå sin egen väg. Det är också en kvalitetsfilm, med duktiga skådespelare och bra manus. Helt klart en sevärd film!
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-91759503055186630912020-01-05T20:04:00.001+01:002020-01-05T20:04:35.746+01:00Tell it to the bees<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4mswpNOPPwrhq0WJ98kw7QZoJFW4OyhsG8sIDylhxrWBaS_W7u8R6cIbAvG43ALKUKxvZul2SS3Rt4MVFeQexKuoM-nzohqXeoy9oe-OLT1-gzKjiWlu9lY0IsO7GLKp_2V-d0uIn5Y8/s1600/bees.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="588" data-original-width="980" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4mswpNOPPwrhq0WJ98kw7QZoJFW4OyhsG8sIDylhxrWBaS_W7u8R6cIbAvG43ALKUKxvZul2SS3Rt4MVFeQexKuoM-nzohqXeoy9oe-OLT1-gzKjiWlu9lY0IsO7GLKp_2V-d0uIn5Y8/s400/bees.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Skottland, 1952. Lydia arbetar hårt i fabriken, men kan ändå inte få ihop pengar som räcker för att försörja henne och sonen Charlie. Charlies pappa vill inte kännas vid sin son och tänker gifta sig med en annan kvinna, något som leder till att Charlie blir retad i skolan och ständigt hamnar i slagsmål. En dag blir hans faster orolig för att han gjort illa sig ordentligt och tar honom till doktorn. Dr Jean Markham har just tagit över sin faders praktik och även bikuporna han har på gården. Charlie blir fascinerad av bina och doktorn lovar att han får komma tillbaka och hälsa på dem. Hon säger att man kan berätta alla sina hemligheter för bina, och Charlie berättar för dem att hans mamma är ledsen.<br />
<br />
När Charlies pappa slutar betala hyran för Lydia och Charlie räcker inte pengarna till och till slut blir de vräkta. Dr Markham anställer då Lydia som hushållerska, och snart har de svårt att dölja sina känslor för varandra. De berättar dock inte något för Charlie om sitt förhållande, så när han kommer på dem känner han sig arg och sviken, och springer hem till sin pappa och berättar om de båda kvinnornas förhållande. Det blir inte populärt. Pappan säger att Charlie nu måste bo hos honom och att hans mamma aldrig får komma dit mer. Dessutom börjar folk i staden tala illa om dem. Hur ska de lösa detta? Går det att lösa?<br />
<br />
Det här är en fin berättelse och man känner omedelbart sympati med de båda kvinnorna. Jag tycker också att de passar väldigt bra ihop. Om man ska klaga på något är det kanske att det är lite för gulligt, vackert och tillrättalagt så att det inte griper tag i en riktigt lika mycket som det skulle kunna ha gjort. Det är också en scen (som involverar bin) som känns lite väl orealistisk, men det kan jag ha överseende med, för det är på det stora hela en sådan fin och kärleksfull film.<br />
<br />
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-91720723635528207722020-01-04T18:47:00.001+01:002020-01-10T13:42:20.375+01:00Porträtt av en kvinna i brand<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP8_Y13tTMw31lc8biHNlTEO63B9__Sepq7g8k73sz2FaljCd3ySVy-WHlfgEfv-oQ5tWFTgM_1Qx5tj91J89Bad2s2ZRwDW1C8JD3DnclskZCdPz57obIMGXz-5VkvUUOEiOeKw7Dqso/s1600/portrait-of-a-lady-on-fire-5clilies-films.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="845" data-original-width="1600" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP8_Y13tTMw31lc8biHNlTEO63B9__Sepq7g8k73sz2FaljCd3ySVy-WHlfgEfv-oQ5tWFTgM_1Qx5tj91J89Bad2s2ZRwDW1C8JD3DnclskZCdPz57obIMGXz-5VkvUUOEiOeKw7Dqso/s400/portrait-of-a-lady-on-fire-5clilies-films.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Jag hade höga förväntningar på den här filmen, eftersom regissören Céline Sciamma tidigare gjort flera riktigt bra filmer, som exempelvis Tomboy och Water Lilies. Och det är också en riktigt bra film. Den är väldigt vacker, både fotomässigt och miljömässigt.<br />
<br />
Handlingen utspelar sig på en ö i Bretagne i Frankrike år 1760. Huvudpersonen är konstnären Marianne, som har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men Héloïse vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Marianne blir rodd över till ön och Héloïses mamma introducerar henne som en sällskapsdam som ska hålla lite koll på Héloïse eftersom hennes syster tog livet av sig för att hon inte ville giftas bort.<br />
<br />
Kvinnorna tar promenader längs den stormiga branta kusten. Först under tystnad, men sedan börjar de tala med varandra. Marianne iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten och snart börjar de båda kvinnorna bli dragna till varandra. När porträttet är klart känner Marianne att hon måste erkänna för Héloïse vad hon har gjort. Héloïse blir förbluffad. "Är det verkligen sådär du ser mig?" säger hon. Därefter förstör Marianne porträttet och säger till Héloïse mamma att hon inte blev nöjd. Till allas förvåning erbjuder sig Héloïse att sitta för Marianne så att hon kan måla av henne ordentligt. Mamman säger att Marianne får en chans till, men när hon kommer åter från ett ärende i staden om en vecka ska porträttet vara klart. Marianne och Héloïse får en vecka i frihet tillsammans medan Marianne målar porträttet som ska avsluta allt.<br />
<br />
Filmens styrka är att handlingen är helt fokuserad på de båda kvinnorna och hur de lär känna varandra. Handlingen går på djupet och berättelsen går mycket långsamt framåt så att tittaren verkligen får följa med i hur relationen utvecklas.<br />
<br />
Filmen är också mycket fri från män. I början av filmen finns några män som ror Marianne över till ön. Hon frågar om vägen och han säger att det är rakt fram mellan träden. I slutet av filmen finns också en man som säger Hej. I övrigt finns inga män med i handlingen överhuvudtaget. I bakgrunden finns förstås mannen som Héloïse måste gifta sig med, men ingenting nämns om vem han är, vad han gör eller vad han vill. Istället är det Héloïse mamma som står för viljan att Héloïse ska gifta sig - detta för att de ska kunna flytta till Milano och få ett bättre liv.<br />
<br />
Skådespelerskorna gör en riktigt bra insats och har en bra kemi. Det är inte riktigt så sprakande som i exempelvis Carol eller hjärteslitande som i Aimee und Jaguar, men det är en vacker relation som skildras.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: En väldigt vacker film och ett måste att se för den lesbiska filmälskaren!<br />
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-18590721463921324642019-08-16T19:09:00.001+02:002019-08-16T19:09:42.866+02:00Carmen och Lola<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA8x_Iwn1PyOm8DPi9Ih0wUidvIhUbLR17Ldycw7wNTIG6eAlTWFQaj9XUkh14haj_lIy4ypd9-Q3rmcJ63vBjEscfQV07d1y4X5gH3vGPvXBPl0friDFnS8s9vPkPTOXWF-RZb3IP_1s/s1600/carmenlola.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="161" data-original-width="313" height="205" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA8x_Iwn1PyOm8DPi9Ih0wUidvIhUbLR17Ldycw7wNTIG6eAlTWFQaj9XUkh14haj_lIy4ypd9-Q3rmcJ63vBjEscfQV07d1y4X5gH3vGPvXBPl0friDFnS8s9vPkPTOXWF-RZb3IP_1s/s400/carmenlola.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Carmen och Lola är två romska tjejer som bor i förorten utanför Madrid, och hjälper sina föräldrar med försäljningen av frukt och prylar på den lokala marknaden. Deras vägar möts första gången när det börjar regna och Carmen vill låna ett regnskydd till familjens stånd. Efter det börjar de hänga och tjuvröka tillsammans.<br />
<br />
Lola är sexton år och vet redan att hon är lesbisk, medan Carmen är ett par år äldre och försöker passa in i det liv hennes föräldrar förväntar sig att hon ska leva. När Carmen blir förlovad med Lolas kusin Rafa blir Lola först förkrossad, men fortsätter sedan att umgås med Carmen. I hemlighet sprayar Lola ett hjärta med Carmens namn i på en vägg utanför hennes bostad, men hon blir avslöjad och Carmen blir upprörd när hon förstår hur Lola känner för henne.<br />
<br />
Efter ett tag börjar de dock umgås igen och en dag kysser Lola Carmen. De inleder en relation, men hur ska den bli möjlig när Carmen är förlovad och de dessutom lever i en kultur som inte accepterar homosexualitet?<br />
<br />
Filmen känns realistisk och är engagerande och jag blir alldeles deprimerad efter att ha sett den. Det känns så onödigt att unga tjejer ska behandlas så här, bara på grund av traditioner. Deras mål i livet måste vara att gifta sig, bli hemmafru och ta hand om man och barn. Om tjejer vill göra sina egna val passar de inte in och blir utstötta.<br />
<br />
Jag gillar egentligen inte någon av huvudpersonerna särskilt mycket, men jag känner ändå med dem och vill att det ska gå bra för dem eftersom de befinner sig i en sådan hemsk situation och blir så orättvist behandlade.
Sammanfattningsvis: En ganska tung film om lesbisk kärlek och traditioner. Se den, men inte en dag då du har pms.
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-5627858527474976602019-02-11T09:01:00.000+01:002019-02-11T09:01:37.980+01:00The favourite<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG2FvkqwPvKAetZub2qB9QhrkUfjN3ZYC35AUnvZlL0txVZr5z1Tx7UWAVZPmSvgCD4fKap5KZOqKnwOnCo6wECH2PTmb_uYjG5R7_iU7erBr6tg99iLUc6LO3lQgSkJgXCNAGvuF7-0E/s1600/favourite.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG2FvkqwPvKAetZub2qB9QhrkUfjN3ZYC35AUnvZlL0txVZr5z1Tx7UWAVZPmSvgCD4fKap5KZOqKnwOnCo6wECH2PTmb_uYjG5R7_iU7erBr6tg99iLUc6LO3lQgSkJgXCNAGvuF7-0E/s400/favourite.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Vilken lyx att få gå och se en lesbisk film som är tiofaldigt Oscarsnominerad och har fantastiska skådespelare (Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz). ”The favourite” är ett triangeldrama som utspelar sig vid det brittiska 1700-talshovet och filmen har fått många positiva reaktioner för att den väcker nytt liv i den klassiska kostymfilmen.<br />
<br />
Det är också ett ovanligt sätt att göra kostymfilm på, för The favourite har behållit vissa delar av hur 1700-talssamhället fungerar, men samtidigt är karaktärerna mer moderna i hur de talar och handlar. Ibland blir det till och med lite parodi, som när en klassisk dansuppställning urartar till ett modernt dansnummer.<br />
<br />
Men tillbaka till själva kärnan, eller triangeln! Drottning Anna av Storbritannien har slutat att hoppas på barn. Hon lider av gikt och psykisk ohälsa, är snurrig och labil. Samtidigt förväntas hon styra sitt land, men sanningen är att det egentligen är lady Sarah Marlborough som styr landet medan hon försöker hålla drottningen upptagen med annat. Hon säger sig älska Anna, men är ändå rätt elak mot henne ibland.<br />
<br />
Då dyker lady Sarahs fattiga kusin Abigail upp och frågar om hon kan få anställning. Hon får börja i köket, men blir snart Sarahs hjälpreda. När Abigail får träffa drottningen börjar hon genast ställa sig in hos henne och snart är maktkampen igång. Sarah avskedar Abigail, men då anställer drottningen henne istället som sin sällskapsdam och njuter av Sarahs svartsjuka. Vem blir kvar på slottet? Vem får styra landet?<br />
<br />
Handlar den här filmen om kärlek? Nej, inte direkt. Drottningen är kärlekstörstande och hennes båda uppvaktande kvinnor gör det som krävs för att ta sig fram i livet, men ingen av dem älskar henne.<br />
<br />
Sammanfattningsvis: "The favourite" är en rolig och överraskande film, och det känns ovanligt att drottningar i kostymdramer säger repliker som "Jag gillar när hon stoppar sin tunga i mig". Det som är mindre roligt är filmens slut. Det sägs vara ett typiskt Yorgos Lanthimos-slut, men i så fall gillar jag nog inte sådana.<br />
<br />
<br />
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-38662283495205942232018-07-10T16:55:00.001+02:002018-07-10T16:56:12.666+02:00Olydnad<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_KvnGY-iWr3xQZ2KDWJOl0bh5FyhNskj_HtqU6T8oSNraH9g20WzeX0pK0mNAXN6xdTg8USxRDds2SqPkZL76azkkAUlT8Ois0t1RuX511lWehkfRyylQX8VhyPWMmz0qajt03xZOi8Y/s1600/olydnad-720x377.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="377" data-original-width="720" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_KvnGY-iWr3xQZ2KDWJOl0bh5FyhNskj_HtqU6T8oSNraH9g20WzeX0pK0mNAXN6xdTg8USxRDds2SqPkZL76azkkAUlT8Ois0t1RuX511lWehkfRyylQX8VhyPWMmz0qajt03xZOi8Y/s320/olydnad-720x377.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När filmen ”Olydnad” börjar får vi möta den framgångsrika
fotografen Ronit (Rachel Weisz), som bor i New York. Hon håller just på att fotografera en
tatuerad äldre man. Då kommer någon och säger att hon måste komma fort, för en
man vill prata med henne. Detta samtal får vi aldrig se. I nästa scen går Ronit
istället till en bar, där hon har sex med en man på en toalett. I nästa scen
åker hon skridskor och gråter. I scenen därpå sitter hon på planet till London.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att den här filmen borde börja på
ett helt annat sätt, för det här är bara förvirrande. Kanske vill filmens
skapare med dessa scener illustrera hur upprörd Ronit blev över det där
samtalet hon fick från mannen, och hur ohälsosamt hon hanterar sina problem?
Eller nåt. Vem vet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ronit åker till London, för att hennes far, som är en känd
och uppskattad rabbin, har gått bort. I London verkar församlingen mest bli
sura över att hon kommit dit för hans begravning. Ronit blir förvånad när hon får
veta att hennes barndomsvänner Dovid och Esti (Rachel McAdams) har gift sig med varandra. För
att knyta åter till det jag var inne på tidigare: Jag skulle vilja ha en annan början
på den här filmen, en början som planterar förutsättningarna för problemen.
Gärna att den kunde börja i vännernas barndom, så att vi kunde få se vad det är
som har gjort att stämningen är så stel mellan dem. Och att vi kunde få veta
varför Ronits far inte vill träffa henne. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Istället får vi se Ronit traska runt och lida, dels för att
hon sörjer fadern och dels för att alla verkar hata henne. Mitt i allt detta
stela börjar hon plötsligt hångla med Esti. Publiken i biosalongen skrattar här
lite förvånat och frågar sig: ”Eh, var det <i style="mso-bidi-font-style: normal;">där</i>
verkligen ett hångelläge?” Liknande saker händer när filmen fortsätter.
Stämningarna i de olika scenerna hänger liksom inte ihop. Själva handlingen känns också rätt osannolik på sina ställen
och människorna uppträder märkligt och inkonsekvent. En del av förvirringen hade kunnat undvikas om vi hade fått veta förutsättningarna från början, men en del saker hade varit osannolika ändå.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Sammanfattningsvis: Den här berättelsen hade kunnat skildras
på ett mycket bättre sätt. De två Rachelsarna som spelar Ronit och Esti gör väl
sitt bästa för att få handlingen att verka trovärdig, men det håller inte hela
vägen.<o:p></o:p></div>
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-16481686027109788012017-02-26T21:53:00.000+01:002017-02-26T21:53:16.609+01:00Below her mouth<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1BKqtwq1721LwXUTgXk-zKxrlNFYRZHi_MKS2wJbEbNwUjuoIS8Ty5LFioS39UiUxYCA9On-gR0qwm-l-yuxAHmdP17sJQf0v7iBrTK5Q10gnPglX5QFWluigytDlZORZy0ViSZZZKow/s1600/below.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1BKqtwq1721LwXUTgXk-zKxrlNFYRZHi_MKS2wJbEbNwUjuoIS8Ty5LFioS39UiUxYCA9On-gR0qwm-l-yuxAHmdP17sJQf0v7iBrTK5Q10gnPglX5QFWluigytDlZORZy0ViSZZZKow/s400/below.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
"En ny flatklassiker" skriver Ronny Larsson i tidningen QX om kanadensiska filmen "Below her mouth". Jag håller sällan med männen i QX när de skriver om flatfilmer. Jag minns till exempel att den porriga gubbfilmen Room in Rome beskrevs som romantisk och fin. Inte heller denna gång håller jag med QX. Den här filmen var en besvikelse. Det finns mycket sex i den, så den som uppskattar sex kanske kan få ut något av det, men någon kemi eller känsla finns det inte.<br />
<br />
Vad handlar då filmen om? Den handlar om takläggaren Dallas (Erika Linder) som går runt och är dryg och tror att hon är jättecool. Hon ligger med många kvinnor, men blir inte kär i dem. (Man kan säga att hon är den här filmens Shane. Fast mycket sämre.) En dag träffar Dallas på moderedaktören Jasmine på en klubb och då uppför hon sig drygt och hånglar upp henne fastän hon är förlovad. Det visar sig vara ett vinnande koncept eftersom Jasmine till slut går med på att ta en drink med henne.<br />
<br />
Dallas och Jasmine ägnar sig mest åt att ha sex och talar till varandra i meningar som är ungefär tre ord långa. De verkar inte heller direkt tala till <i>varandra </i>utan mer för sig själva. Som jag förstår det umgås de bara i två dagar, men verkar ändå tycka att de känner varandra utan och innan (trots tre ords-meningarna).<br />
<br />
Alla som jobbade med den här filmen var tydligen kvinnor och det lät ju lovande tyckte jag. Ändå känns det här som en film som män kommer att gilla mer än kvinnor och huvudpersonen Dallas hade lika gärna kunnat vara en man för hon gör bara typiskt manliga saker, lägger tak, går på strippklubb och bär buttert runt på en whiskeyflaska när hon är nere.<br />
<br />
Nej Ronny, nästa flatklassiker är det <i>inte</i>.<br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/UlahbaaJqog" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-12279177349137528712017-02-08T10:56:00.000+01:002017-02-08T11:03:22.953+01:00The Handmaiden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv-uYJWGLuLSRUKxAZqD-8Ene351djF5pAE7dSAMCe94mnKNhmRQ4-AUWw9IbNzTPZT7LqnGxzHgLfysRXes4cr9jd_1bIfhSjIM0JSJqHFNQ1zBh1GBwzZ_UA_5vvMd0cnXHu0kBC4sY/s1600/hero_Handmaiden-2016-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="166" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv-uYJWGLuLSRUKxAZqD-8Ene351djF5pAE7dSAMCe94mnKNhmRQ4-AUWw9IbNzTPZT7LqnGxzHgLfysRXes4cr9jd_1bIfhSjIM0JSJqHFNQ1zBh1GBwzZ_UA_5vvMd0cnXHu0kBC4sY/s400/hero_Handmaiden-2016-1.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Många känner säkert till författaren Sarah Waters och hennes fantastiska böcker som till exempel Kyssa Sammet, Ficktjuven och Hyresgästerna. Många känner säkert även till BBC:s fantastiska filmatiseringar av böckerna. När jag fick höra att sydkoranske regissören Park Chan-wook skulle göra en koreansk version av Ficktjuven blev jag både nyfiken och lite skeptisk. När något redan har gjorts så bra är det svårt att överträffa det och dessutom känns Sarah Waters så väldigt engelsk.<br />
<br />
Men... Park Chan-wook har verkligen gjort om Ficktjuven till någonting helt annat i filmen The Handmaiden. Sarah Waters oväntade vändningar finns kvar, men inte bara det: nu har det även lagts till en extra dimension och vissa saker har bytts ut, så till och med jag som har sett och läst Ficktjuven blir överraskad över vad som händer. Det är ett smart drag.<br />
<br />
The Handmaiden är en rätt galen film. Jag har sett den beskrivas som en erotisk psykologisk thriller. Huvudpersonen är den unga Sookee som får anställning hos Lady Hideko som kammarjungfru för att hjälpa en man som vill lura till sig hennes förmögenhet.<br />
<br />
Till en början verkar allt rätt oskyldigt, men snart inser man att alla försöker utnyttja och lura varandra på olika sätt. Allra läskigast är nog Kouzuki, som håller sin rika systerdotter Hideko fången i sitt stora hus och tvingar henne att läsa erotisk litteratur för honom och hans vänner. Han planerar också att gifta sig med henne för att få hennes pengar så att han kan köpa fler böcker. Man förstår att Kouzuki är riktigt läskig och gör värre saker än så, men länge får man inte veta vad, vilket gör honom ännu läskigare.<br />
<br />
Eftersom jag är en romantiker så uppskattar jag mest de kärleksfulla ögonblicken i filmen. Regissören däremot, verkar mer uppskatta de erotiska ögonblicken och de där spänningarna som blir när ingen vet vem de kan lita på. Jag tänker att det i sexscenerna kanske också spelar in att regissören är en man, för speciellt en sexscen tycker jag förstör filmen lite. Jag tänker: Nej, så där skulle de inte göra där och då. Det blev mer porrigt än kärleksfullt. Men å andra sidan är hela filmen rätt spretig. Det går från romantiskt till porrigt till läskigt till sorgligt till roligt. Just det där att man inte vet vad som kommer att hända härnäst gör att det hela känns väldigt galet och roligt.<br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/whldChqCsYk" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-79453598381424870182016-10-30T09:19:00.000+01:002016-10-30T09:19:32.285+01:00Tru Love<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/x9jmavKC18I" width="560"></iframe><br />
<br />
Tru Love är en kanadensisk film från 2013. Här får vi möta änkan Alice, 60 år som kommer för att besöka sin arbetsnarkoman till dotter. De har knappt haft kontakt efter pappans bortgång och eftersom far och dotter stod varandra nära misstänker Alice att dottern Suzanne inte har klarat av faderns död så bra.<br />
<br />
När Alice ringer på hos sin dotter är det någon annan som öppnar. Det är Suzannes kompis Tru, eller Gertrude, som har kallats in för att släppa in Alice eftersom Suzanne har fastnat på jobbet. Alice har hört talas om henne. "Oh, the lesbian", är hennes kommentar. Några sekunder senare är Alice redan igång och flörtar med Tru, som är 23 år yngre än hon.<br />
<br />
Den här filmen är lite av ett triangeldrama. Modern vill träffa dotterns kompis. Dottern och modern bråkar. Dottern försöker hindra mamman från att träffa kompisen. Samtidigt förstår vi att mamman inte är helt frisk och att Tru har vissa problem med relationer.<br />
<br />
Kate Trotter, som spelar Alice, har en stark utstrålning, men samtidigt upplevde jag det som att hon spelade över en del. Den större delen av filmen log och skrattade hon så mycket och flörtade så galet med Tru att jag undrade vad hon egentligen gick på.<br />
<br />
Mitt betyg blir att den här filmen var okej, men inte fantastisk. Den var lite underhållande, men jag drogs aldrig in riktigt och jag tyckte inte att den förmedlade några starka känslor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNzai2fq3Egd5EDWLRhJ9qM1by46YWBgdQNCPx8MtYcKLlO1jyftwtVm74Pge13Q52dUkGymI__Yvrt5-0IUXQjJQVZ9BTilU1wqxbA_cfdnZYzYdEbXoJJe6Wkd4oiVLiRWHycQhGNB8/s1600/pinkumbrellas.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNzai2fq3Egd5EDWLRhJ9qM1by46YWBgdQNCPx8MtYcKLlO1jyftwtVm74Pge13Q52dUkGymI__Yvrt5-0IUXQjJQVZ9BTilU1wqxbA_cfdnZYzYdEbXoJJe6Wkd4oiVLiRWHycQhGNB8/s400/pinkumbrellas.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
.Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-39049254745279158792016-07-19T09:44:00.000+02:002016-07-19T10:33:14.437+02:00Freeheld<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiERx6pH0JL52qMGs8FtYSyS9VZp3zeRvNT11AWs3OFKg7q7YVpNzTxUYslCqJYYedPgtllQIZB7SAWBIt9ftqBGaB2U8Cy6gXP0qUF2ipTlADIeH8HqmHfwX-4HBMu2GLffHvqE2YNmeg/s1600/freeheld.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiERx6pH0JL52qMGs8FtYSyS9VZp3zeRvNT11AWs3OFKg7q7YVpNzTxUYslCqJYYedPgtllQIZB7SAWBIt9ftqBGaB2U8Cy6gXP0qUF2ipTlADIeH8HqmHfwX-4HBMu2GLffHvqE2YNmeg/s400/freeheld.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Igår satt jag på biografen Park och grät. Jag tror inte att jag var ensam om det heller. Stockholm Pride hade nämligen bjudit in till förhandsvisning av filmen Freeheld, med Julianne Moore och Ellen Paige.<br />
<br />
Det börjar lite trevande. Vi får se hur polisen Laurel Hester tar fast knarklangare och hur hon åker till en annan stad för att träffa kvinnor, eftersom hennes karriär blir förstörd om det skulle komma ut att hon är lesbisk. När jag hade sett så långt började jag känna att den här filmen nog inte var någon höjdare, men sedan tog det sig! Laurel träffar Stacie, en mycket yngre kvinna som arbetar som mekaniker. De träffas på en volleybollträning för lesbiska och blir väldigt kära.<br />
<br />
Just när de har skaffat hus och hund och ingått partnerskap insjuknar Laurel i cancer. Det står klart att hon kommer att dö och Laurel vill därför att hennes pension ska tillfalla Stacie. Så brukar det nämligen fungera för poliser, att deras make/maka får pensionen om de skulle avlida. Men partnerskapslagen är ny och tidigare är det bara heterosexuella som har kunnat dra nytta av att få den bortgångnes pension. Eftersom kommunstyrelsen består att ett gäng konservativa gubbar som är oroliga för att homosexuella kanske snart får gifta sig avslår de Laurels ansökan.<br />
<br />
Det är nu Laurel måste avgöra om hon ska kämpa för sin sak. När en journalist skriver om henne i tidningen dyker stöd upp i form av rörelsen som propagerar för att homosexuella ska få gifta sig och snart är proteströrelsen igång. Poliserna på Laurels station får det plötsligt svårt när de måste avgöra om de ska våga stötta henne eller inte.<br />
<br />
Det fina i den här filmen är främst skådespeleriet. Julianne Moore och Ellen Paige spelar sina roller väldigt bra. Konstigt nog fungerar även Steve Carrell, som leder proteströrelsen. Han kommer plötsligt in och drar skämt mitt i den sorgliga cancerhistorien och ändå förstör det inte filmen. Något som är både fint och lite sorgligt är att filmen är baserad på en sann historia och i slutet får vi se bilder på de "riktiga" människorna bakom rollerna. Ja, jag grät lite då... med...<br />
<br />
Den här filmen tycker jag att ni ska gå och se! Varför inte under Stockholm Pride? Premiär på svensk bio den 22 juli!<br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/blk27Jj9UE8" width="480"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-55664154280984058102016-07-11T21:18:00.000+02:002016-07-11T21:18:17.951+02:00Frances & Gloria (Bye bye Blondie)<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBMT43Rhos20NbxaGHwMbKRp7b6wX2dso0R9W4YWD4kygi8ZDhQYE4radTCilGHQhEZaFx0iY0uBPiMR__RqlhHBw5tEuGlrWIb4587qRy_HaNSPNDCspwUYsIe7tAryYcV_5_BtqZmtU/s1600/bye_bye_blonde.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBMT43Rhos20NbxaGHwMbKRp7b6wX2dso0R9W4YWD4kygi8ZDhQYE4radTCilGHQhEZaFx0iY0uBPiMR__RqlhHBw5tEuGlrWIb4587qRy_HaNSPNDCspwUYsIe7tAryYcV_5_BtqZmtU/s400/bye_bye_blonde.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Det var lite lustigt att jag trodde att jag blev
rekommenderad två olika filmer, en som hette ”Bye bye Blondie” och en som hette
”Frances & Gloria”, men sedan insåg jag att det faktiskt var samma film,
bara att den franska titeln är ”Bye bye Blondie”, medan filmen givits ut under
namnet ”Frances & Gloria” i Sverige. Vete sjutton varför. Själv tycker jag
nog att den ”franska” titeln är bra mycket käckare.<br />
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den här filmen börjar med att Gloria och hennes vänner
sitter och tittar på en talk show. Vännerna beundrar talk show-värden, Frances
Mur, men Gloria snackar skit om henne. Plötsligt står hon där, bakom dem. Det
visar sig att Gloria och Frances har en historia från ungdomen. Den får vi se,
en bit i taget, medan vi samtidigt får följa dem i nutid. Frances har gift sig,
med en man, men hon ber ändå Gloria att flytta till henne i Paris. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I ungdomen var Gloria alldeles för vild för Frances. Hon
insåg att hon skulle förstöra hennes liv och bestämde sig för att lämna henne.
Nu vill hon pröva igen, men Gloria har inte förändrats särskilt mycket sedan
dess. Är det verkligen en bra idé för en tv-kändis som låtsas vara straight,
att låta sin smått aggressiva lesbiska ungdomskärlek flytta in i lägenheten? Och
är det verkligen en bra idé för en öppet lesbisk kvinna med starka känslor att
flytta in hos en garderobsflata som redan svikit henne en gång? Det får ni se i
den här filmen.</div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vad tycker jag om filmen då? Jo, jag gillar den! Den är lite
speciell, men den står upp för sin stil. Det är skönt att skådespelarna inte är
assnygga och konstlade och de har definitivt en kemi, både de som spelar det
unga paret och det äldre paret.<o:p></o:p><br />
<br /></div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/U0FllrQgB-Y" width="460"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-91078728571530424202016-05-05T20:57:00.002+02:002016-05-05T21:05:38.408+02:00Sommaren ´71 (La belle saison)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1uObg8OHUo25l6CaJm0AsCYhFRWJtdNI9bbteOj09BpBZO52eBcY-eU6zMlymR6y7s6YpGtajsWdOEtvABnnnrjPDrIH_2Cz4Vl7Eukku-TXovgG942Rv9Z8Th_tzIyPvVwfroxBKAnE/s1600/sommarenjpg.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1uObg8OHUo25l6CaJm0AsCYhFRWJtdNI9bbteOj09BpBZO52eBcY-eU6zMlymR6y7s6YpGtajsWdOEtvABnnnrjPDrIH_2Cz4Vl7Eukku-TXovgG942Rv9Z8Th_tzIyPvVwfroxBKAnE/s400/sommarenjpg.PNG" width="400" /></a></div>
<span style="background-color: white; font-family: "arial" , "verdana" , sans-serif; font-size: 13.76px; line-height: 19.264px;"><br /></span>
<br />
<div class="MsoNormal">
Året är 1971 när 23-åriga lesbiska Delphine tröttnar på livet på föräldrarnas bondgård och beger sig till Paris för att få vara sig själv. Där träffar hon Carole, som drar med henne i den spirande feministrörelsen. De blir väldigt kära och snart har Carole lämnat sin pojkvän. Men då får Delphine ett telegram: hennes pappa har fått ett slaganfall och hon måste hem och ta hand om gården. Carole bestämmer sig för att följa efter, men tillbaka på gården vågar Delphine inte längre visa sin kärlek öppet inför mamman och grannarna. Samhället är litet och könsrollerna är väldigt tydliga: det är männen som bestämmer över gårdarna och kvinnorna är utlämnade åt sina män. Delphines mamma vill också väldigt gärna att Delphine ska gifta sig med grannpojken som är kär i henne. Samtidigt undrar hon vad det är för en kvinna som har flyttat in hos dem och förundras över hennes sätt att se på saker. Hur länge ska de lyckas leva under samma tak innan förhållandet avslöjas? Hur ska deras framtid se ut om Delphine måste stanna på gården?<br />
<br />
Det här är en riktigt bra film. Jag bryr mig om de här karaktärerna, känner med dem, hoppas att de ska få varandra. Det finns mycket känsla och det känns aldrig överdrivet eller falskt. Det går också att leva sig in i deras situation, förstå hur det känns när man vet att något är rätt, men när resten av samhället inte förstår.<br />
<br />
Regissören Catherine Corsini har blivit intervjuad av <a href="http://www.etc.se/kultur-noje/gor-film-homofober" target="_blank">etc</a> och berättade då att hennes syfte var att göra en film som skulle kunna nå ut till homofober, och beröra dem med en bild av hur smärtsamt och svårt det kan vara att komma ut och leva öppet som homosexuell. Hon kommenterade också likheterna med filmen "Blue is the warmest colour": "Jag var mitt uppe i manusskrivandet av Sommaren ’71 när Kechiches film hade premiär i Cannes, och de yttre likheterna mellan berättelserna var svåra att ta för mig. Men efter att min film kom ut här, har de flesta lesbiska i Frankrike föredragit den. Blå är den varmaste färgen är en stark film, men den är gjord av en man och sexscenerna präglas av den manliga blicken."<br />
<br />
Min rekommendation: Se den här fina filmen! Som jag har förstått kommer den att ha Sverigepremiär på bio den 1 juli.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/DwFmVvwpFMg" width="500"></iframe></div>
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-20775655067058849372016-03-21T09:57:00.002+01:002016-03-21T09:58:25.183+01:00Girls on film - the first date<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/sJTOCLbr1Bk" width="560"></iframe><br />
<br />
Idag har jag tittat på <i>Girls on film - the first date</i>, som är en samlings-dvd med lesbiska kortfilmer från olika länder. Jag har ju sett några sådana här samlingar förut, och som jag skrev då är det väldigt svårt att jämföra en filmsamling med en vanlig långfilm. Det är också svårt att jämföra varje enskild kortfilm med en långfilm, så ni får se den här recensionen mer som ett tips om att den här filmsamlingen finns, eller om ni vill kolla upp de enskilda kortfilmerna!<br />
<br />
Nio stycken filmer finns med på <i>Girls on film - the first date</i>:<br />
<br />
<i>1. The first date (USA, 7 min)</i>: Två vänner står inne på en toalett och diskuterar vad som hände på den ena tjejens dejt några dagar tidigare. Vad de inte vet är att det är någon som lyssnar...<br />
<br />
<i>2. Air balloon (Norge, 11 min):</i> Julie bär runt på en låda, full av minnen, som hon egentligen helst vill glömma, men när hon möter en snygg rödhårig tjej i tighta jeans glömmer hon bort lådan.<br />
<i><br /></i>
<i>3. Fresh Air Therapy 2 ( Tyskland, 16 min):</i> Två kvinnor tar in på hotell eftersom deras terapeut rått dem till detta, men snart upptäcker de att de inte är ensamma.<br />
<br />
<i>4. Awol (USA, 13 min):</i> Joey ska skickas iväg till Afghanistan, men när hon kommer hem till Pennsylvania över jul försöker hon istället få sin flickvän att rymma till Kanada med henne.<br />
<br />
<i>5. What´s your sign (USA, 6 min): </i>Två vänner står i ett konstgalleri och bedömer alla kvinnor som går förbi genom att använda teckenspråk, men när den perfekta kvinnan plötsligt kommer in i galleriet inser de att hon verkar ha förstått vad de sagt.<br />
<br />
<i>6. James Dean (Storbritannien, 8 min):</i> En familj sitter i bilen på sin uppfart för att åka iväg på semester, men en av döttrarna bestämmer sig för att det är dags att ta fram sitt riktiga jag.<br />
<br />
<i>7. Hold on tight (Irland, 13 min)</i>: En dokumentärfilm om hur det är att våga och vilja visa sin kärlek öppet på stan.<br />
<br />
<i>8. Social butterfly (Frankrike, 14 min):</i> En 30-årig amerikansk kvinna dyker plötsligt upp på franska Chloe´s 18-årsfest och säger sig vara hennes kusin. Vem är hon och vad vill hon?<br />
<br />
<i>9. Dream date (Storbritannien, 3 min):</i> Två kvinnor checkar in på ett hotell för att äntligen få en natt tillsammans. Hur ska de tillbringa den?<br />
<br />
Det var alla filmerna! De jag gillade bäst var norska Air balloon för att det var fint med minneslådorna och för att tjejerna passade så bra ihop, franska Social butterfly för att den var så knasig, amerikanska What´s your sign för att den var gullig och irländska dokumentären Hold on tight för att det var intressant att höra hur människor tänker om att visa sin kärlek öppet på stan. Titta på den här kortfilmssamlingen vet jag! Det är som att ha en egen lite filmfestival hemma. Ta hem några kompisar och sätt poäng! Vem får guldhjärtat?<br />
<br />
<br />
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-45055134389181577492016-02-17T18:24:00.002+01:002016-02-17T18:26:16.038+01:00Jenny´s wedding<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHESX3I6_rEBGKzGdunk5YMO1sFK0lVk2CSjyPJ95yxeBwT-wyaDh8diOaeIvQOpxeMwrhYAVQEQwWQB5JF4Ovb8r4QVuPMP-3H2Kc9qatCOf4sLMfgXHyHBqdo1kxOBRUX_4szGqumKU/s1600/alexis+kat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHESX3I6_rEBGKzGdunk5YMO1sFK0lVk2CSjyPJ95yxeBwT-wyaDh8diOaeIvQOpxeMwrhYAVQEQwWQB5JF4Ovb8r4QVuPMP-3H2Kc9qatCOf4sLMfgXHyHBqdo1kxOBRUX_4szGqumKU/s400/alexis+kat.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
När jag blev tipsad om att det fanns en lesbisk film med Katherine Heigl, kvinnan som spelar i hälften av alla hetero-romcoms, och Alexis Bledel, hon som spelar Rory i serien Gilmore girls blev jag väldigt förväntansfull. Samtidigt blev jag förvånad över att filmen inte fått mer uppmärksamhet.<br />
<br />
Nu vet jag varför. Den här filmen är dålig på ganska många sätt. Den är förutsägbar, övertydlig, har usel dialog, uselt manus och handlingen känns som att den hade passat bättre på 70-talet.<br />
<br />
Vad handlar då filmen om? Ja, den handlar om en kvinna som kommer ut för sina föräldrar och de har väldigt svårt att acceptera detta. Föräldrarna och grannarna har värderingar från medeltiden och vill att allt ska vara som vanligt i deras inrutade värld. Men har vi inte sett detta förut? Har vi inte sett det ganska många gånger? Och inte blir det bättre av att allt omkring är så dåligt gjort.<br />
<br />
Det händer inte så mycket i den här filmen. Folk har det jobbigt. De tänker. De misslyckas med att prata med varandra. Och varför har Alexis Bledel inte en större roll? Hon är ju det bästa i den här filmen, fastän hon mest bara står bredvid Katherine Heigl och har alldeles för få repliker.<br />
<br />
En annan sak vi lade märke till var: De TAR inte på varandra! Vi undrade i början om de verkligen var ett par, eftersom de inte visade någon som helst tillgivenhet för varandra. Jag tror att den här filmen vill visa något slags amerikanskt ideal om att familjen alltid är viktigast och alla problem som dyker upp, som tex att någon är gay, får man övervinna för att hålla ihop familjen.<br />
<br />
Jaha, nej då var jag väl klar med den här filmen så jag stoppar undan sågen och hoppas på bättre lycka nästa gång! =)<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/MsRh-PTeXzw" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-33948172125069863272016-01-01T22:07:00.001+01:002016-01-01T22:07:48.752+01:00Dyke hard<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/FhOjrRGUl5Y" width="560"></iframe><br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Jag kände att jag ville börja året med att se en flatfilm dag 1 för att liksom sätta standarden för året och jag började fundera på vad jag skulle se. Jag har en del osedda filmer på hög som jag liksom inte hunnit fram till. Då plingade det till i inkorgen och där låg ett mail från en läsare som undrade varför jag inte recenserat den svenska filmen <i>Dyke hard</i>. Jag såg detta som ett tecken och bestämde mig för att detta får bli årets första film!<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Någon alldeles lätt första film att recensera blev det dock inte. Som den trogne läsaren säkert känner till har jag en del kriterier när jag placerar in filmerna på min lesbiska filmtopplista. Förutom filmisk kvalitet i stort, som manus, skådespelare, kamera med mera, så spelar det in hur stor del av filmen som utgörs av en lesbisk kärlekshistoria. En film som till exempel <i>Carol</i>, som har den lesbiska kärlekshistorien i fokus rakt igenom och förmedlar så mycket känslor att biobesökarna trillar av stolen, en sådan film är inte svår att placera in på topplistan, men filmer som <i>But I´m a cheerleader</i>, som driver hejdlöst med könsroller, en sådan film har inte samma djup och samma känslor och det är därför väldigt svårt att jämföra dem. Jag vet dock att ni är väldigt många därute som älskar filmen <i>But I´m a cheerleader </i>och att vissa av er skulle vilja se den högre upp på listan. Men nu är det såhär, att på den lesbiska filmtopplistan, där prioriteras kärlek mellan kvinnor. En vinnande kombination är alltså mycket lesbiskt + jättebra film.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Som ni kanske förstår blir det alltså precis samma problem med <i>Dyke hard</i>, som med <i>But I´m a cheerleader</i>. Faktiskt tror jag också att ni som gillade hejaklacksledaren även skulle gilla <i>Dyke hard</i>. Den är liksom ännu mer over the top. Den är inte bara en komedi, den är också en B-film och med det menar jag inte att det är en film som blivit sämre än vad man tänkt sig, utan den här filmen har liksom <i>målet </i>att <i>vara </i>en B-film. Skådespelarna spelar över, pratar svengelska, deras röster är dubbade, de befinner sig plötsligt på helt andra platser i bilden än i scenen innan. Och manuset är... ja.. oviktigt. Den här filmen är mer som en fest. Regissören har tryckt in allting hon vill ha med, allting som inte brukar vara i en film, allting som är queert, mycket sex, mycket ful rekvisita, många ordvitsar... Ibland sjunger folk också, inte så vackert, men hjärtligt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Om jag ska försöka beskriva vad filmen handlar om? Jo, den handlar om ett band som ska åka till en festival och tävla om ära, berömmelse och pengar. Men de har fiender som försöker hejda dem från att komma fram till staden. Ja, något sådant är det väl, men som sagt, handlingen är inte det viktigaste här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vem ska se den här filmen? Jag tippar som sagt att ni som gillade <i>But I´m a cheerleader</i> kan gilla den här humorn. Ni som gillar overload av allt queert, ni som gillar osexigt sex, ni som gillar B-film. Ni som letar efter en film full av finstämd kärlek får välja något annat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Filmen kommer som ni förstår inte att ta hem någon höjdarplacering på Den lesbiska filmtopplistan. Det beror på att den inte har någon kvalitet, inte något djup och inte någon lesbisk kärlekshistoria som utgör huvudhandling. Sedan vet jag att många av er därute kommer att älska den ändå och det är väl bra det. ; )</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-2061471784495870072015-11-22T22:11:00.002+01:002015-11-22T22:11:56.214+01:00Carol<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/EH3zcuRQXNo" width="560"></iframe><br />
<br />
Filmen <i>Carol </i>är baserad på Patricia Highsmiths klassiska bok <i>The price of salt</i>. Ni vet hur det kan vara, när en läst boken och sedan ser filmen? Det här är nog första gången jag har gått in i en biosalong och bara blivit totalt hänförd och känt att "Ja. Det är förstås som <i>film </i>den här historien ska ses!" För den här filmen har något som inte många filmer har. Den har känslor som lever, som når fram till oss i publiken som om vi vore där själva, som om vi kände kärleken, längtan, smärtan och vi sitter och hoppar nervöst i stolarna och ber till filmguden att allting ska ordna sig. Och jag kan faktiskt erkänna att jag grät både en och två gånger...<br />
<br />
Men nu ska jag kanske ta det här från början! Den här filmen utspelar sig i USA på 50-talet. Therese arbetar bakom disken på leksaksavdelningen på ett stort varuhus när hennes blick plötsligt dras till en kvinna som kommer in och har en alldeles speciell utstrålning. Hon ber Therese om hjälp att hitta en julklapp till sin dotter och när hon går därifrån glömmer hon sina handskar på disken. Therese ser till att de återbördas och som tack bjuder Carol henne på lunch. Och sedan blir hon även bjuden hem till Carols fina lyxvilla. Men där börjar problemen hopa sig. Exmannen kommer dit, de bråkar om vårdnaden av dottern, och mannen undrar vem tusan Therese är. På den här tiden var det inte okej att vara homosexuell och Carol vet att det skulle försämra hennes utsikter att få rätt att träffa sin dotter om hon ertappas med att träffa en kvinna.<br />
<br />
Saker och ting går inte särskilt fort i den här filmen. Det är inte mycket action och egentligen skulle det kunna upplevas som att det var mycket väntan på det vi vill ska hända, men ändå blir det aldrig tråkigt, just för att känslan är med hela tiden, spänningen finns där och kärleken som nästan går att ta på.<br />
<br />
Cate Blanchett är helt fantastisk som Carol och Rooney Mara, som spelar Therese har en mer tillbakadragen roll, men det är ju också sådan Therese är, så det är svårare att briljera där. Jag tycker ändå att hon gör det bra. Fotot i filmen är också riktigt bra. Och för en gångs skull finns det också en sexscen som bara känns vacker och naturlig.<br />
<br />
Om ni inte har förstått det redan, så säger jag det nu: Det här är en riktig toppenfilm och jag kommer att sätta den på förstaplatsen på topplistan. Den har den lesbiska kärlekshistorien, nej den ÄR den lesbiska kärlekshistorien, den har skådespelarna, känslan, närvaron, kvaliteten, ja allt.<br />
<br />
Sverigepremiär på bio blir det på juldagen och jag kan bara säga: Spring och se den, se den, se den! Kanske ni hittar mig där, när jag står i kö för att se den igen.<br />
<br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-85143665536741778942015-10-25T21:46:00.000+01:002015-10-25T21:46:31.523+01:00Grandma<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpWKPtqr3F0JkOaTI8M9WP3VZi-0flTsL7mYrRAIUasPlfrM4QlEgMNpM1eMHrQ1Tnv1is4om3Z-9AoTnKZXKy1gZS6YcQ_Nu130m3mEaO7sJLbOKEfQcxVbcjg5zX10gwrLbZBdRM3Tg/s1600/landscape-1439933880-elle-august-2015-intel-tiger-lily-01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpWKPtqr3F0JkOaTI8M9WP3VZi-0flTsL7mYrRAIUasPlfrM4QlEgMNpM1eMHrQ1Tnv1is4om3Z-9AoTnKZXKy1gZS6YcQ_Nu130m3mEaO7sJLbOKEfQcxVbcjg5zX10gwrLbZBdRM3Tg/s400/landscape-1439933880-elle-august-2015-intel-tiger-lily-01.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag har jag varit på BIO och sett lesbisk film! Det är ju alltid en höjdpunkt när man får en sådan chans! Filmen jag har sett heter <i>Grandma </i>och<i> </i>där spelar Lily
Tomlin mormor Elle och Julia Garner hennes dotterdotter Sage. Lite extra kul är det förstås att en lesbisk skådespelare får spela den lesbiska rollen och Lily Tomlin har jag gillat ända sedan jag såg henne första gången i klassiska filmen <i>Nine to five </i>där hon sätter sin otäcka machomansgrischef på plats med hjälp av Dolly Parton och Jane Fonda.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Filmen börjar med att Elle gör slut med sin unga vackra
flickvän Olivia på ett ganska rått sätt som först får oss att tro att Elle inte
brytt sig om Olivia alls, men sedan ställer hon sig i duschen och gråter
hejdlöst och vi förstår att det nog inte var riktigt så enkelt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Snart får hon dock annat att tänka på, för plötsligt står
hennes barnbarn Sage utanför dörren och säger att hon behöver 630 dollar till
en abort. Eftersom Sage antagit att Elle ska ha pengarna har hon redan bokat en
tid på abortkliniken samma kväll. Men Elle är pank och har klippt sönder
sina kreditkort för att aldrig sätta sig i skuld mer.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta leder till att Elle och Sage hoppar in i den gamla Dodge
som tillhört Elles fru och åker runt till olika vänner för att se om de kan få
ihop pengarna. Annars kommer de nämligen vara tvungna att berätta för Sages
mamma och både Elle och Sage vet att hon kommer att explodera om det skulle
hända. Dessutom talar inte Elle med sin dotter sedan två år tillbaka, då Elles
fru blev dödligt sjuk och de blev osams om hur hon skulle vårdas.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den här filmen är väldigt kort - 1 timme och 20 minuter
bara! Trots det har man lyckats klämma in väldigt mycket i den: Elles
kärleksproblem, dotterns abortproblem, den knakiga relationen mellan Elle och
hennes dotter och en hel del annat också. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Lily Tomlin passar perfekt som tuff/rolig lesbisk tant och
ibland känns hon äkta, men ibland är hon nästan lite överdrivet arg. Filmen
<i>kunde </i>förstås ha fått vara lite längre så att den gått in lite mer på djupet i
vissa frågor, men jag kände mig rätt nöjd med den ändå. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur lesbisk är filmen då? Ja, det är inte den
lesbiska kärlekshistorien som står i centrum, men ändå har Elles sexuella
läggning stor betydelse för många av filmens olika spår. Sammanfattningsvis: Helt
klart en sevärd film!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/I0hJ7NHDglU" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-42353600580636590362015-09-19T23:44:00.003+02:002015-09-19T23:53:19.389+02:00Appropriate behavior<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVQQ9BDGqqErghCFuqXSITrAeu1G9uFrQUVucesd6NH1Xi9A4my9KQZ4Gpek3jnN_-JCsoxyiefLvOXYZ-S6tJFwbum2KS_BEh3b1eQUoSthXMl5OXNx8UF5AAQW2I_kBQSrECinjll0/s1600/appropriate-behavior-movie.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVQQ9BDGqqErghCFuqXSITrAeu1G9uFrQUVucesd6NH1Xi9A4my9KQZ4Gpek3jnN_-JCsoxyiefLvOXYZ-S6tJFwbum2KS_BEh3b1eQUoSthXMl5OXNx8UF5AAQW2I_kBQSrECinjll0/s400/appropriate-behavior-movie.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Hej alla filmfans! Hösten är här och det börjar kännas rätt att njuta lite film igen! Idag blev det Appropriate behavior, en amerikansk film från 2009 som jag faktiskt gillade riktigt mycket!<br />
<br />
Vi möter bisexuella Shirin första gången när hon precis har gjort slut med sin flickvän Maxine. Därefter får vi se tillbakablickar till hur Shirin och Maxine träffades och allting som hänt fram till att det tog slut. Under tiden försöker Shirin ta sig vidare i livet genom att träffa den ena mannen efter den andra.<br />
<br />
Shirin har en perfekt iransk familj som vill att hon ska göra allting rätt. Hon förstår från början att det inte räknas som att vara perfekt att bli tillsammans med en annan kvinna. Därför gör hon allting för att hålla sitt förhållande dolt för familjen. Under tiden blir hennes flickvän mer och mer sårad och irriterad och en dag slutar ett bråk i att Shirin börjar packa sina saker medan Maxine sitter på sängen och klipper sönder alla hennes trosor med en sax. <br />
<br />
Det bästa i den här filmen är Shirins dräpande kommentarer. Hon är rolig i de mest oväntade situationer och hon är så oberäknelig att man aldrig vet vad som ska hända härnäst! Men humorn gör inte att de andra känslorna kommer fram mindre. Nej, allting fungerar faktiskt väldigt bra ihop och skådespelarna är duktiga så det är bara att luta sig tillbaka och njuta!<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/IjZ80dLFFfE" width="560"></iframe><br />Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-60331353026209496852015-05-18T21:53:00.000+02:002015-05-18T21:53:52.122+02:00Mollys girl<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/IVvSi1B1cMA" width="560"></iframe><br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Smart,
charming, a love story with a twist. </span>Ja, så beskrivs filmen Mollys girl
på omslaget till dvd:n. Jag håller inte riktigt med. Jag skulle vilja säga att
filmen är konstig, seg och utan ett tillfredsställande slut. Men man säljer
förstås inte några dvd:s med den beskrivningen!</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den ena huvudpersonen i filmen är en kvinna som heter Molly.
Hon klär sig som en hippie och pratar ständigt om hur bra alla andra människor
tycker att hon är på allting, fastän det är mycket uppenbart att hon inte har
några vänner och alla bara tycker att hon är konstig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En kväll stöter Molly på en mycket full lesbisk kvinna som
just har blivit dumpad av sin flickvän i en bar. Molly hjälper henne hem och tänker
sedan att hon kan prova på det här att vara lesbisk. När kvinnan vaknar nästa
morgon och djupt ångrar att hon haft sex med Molly är hon inte så intresserad
av att umgås mer, men Molly låter sig inte stoppas av sådant utan börjar stalka
kvinnan istället. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kvinnan, som heter Mercedes, visar sig vara en aktivist för
gay marriage och hon har just lyckats få ett besöksförbud för sin stalker när
hon inser att Molly är dotter till en guvernör som är emot äktenskap för
homosexuella. Den insikten ändrar allt och Mercedes meddelar att hon ska följa
med Molly hem till faderns gods för att fira hans födelsedag. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Väl på plats blir ingenting som Mercedes tänkt sig. Hon
inser att alla i Mollys familj är väldigt elaka mot henne för att hon är
annorlunda och hon kan inte låta bli att känna igen sig själv lite i den
situationen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det här är inte någon love story. Inte ens en med en twist.
Egentligen är det en ganska sorglig historia, eftersom alla är så taskiga mot
Molly hela tiden. Samtidigt är Molly en ganska osannolik karaktär. Ibland
verkar hon nästan utvecklingsstörd och sen plötsligt säger hon rätt kloka saker
och det passar liksom inte ihop. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag kan inte säga att jag fick ut så väldigt mycket av att
se den här filmen. Den har en liten sensmoral när det gäller Mercedes liv och
det var lite läskigt att se allas fördomar, men det känns som att det hade
kunnat gå att göra mycket mer av filmen om Mollys person inte hade varit så
överdrivet framställd.<o:p></o:p></div>
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-77804183790641275522015-04-21T11:29:00.000+02:002015-04-21T15:05:02.074+02:00The four-faced liar<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/QE34BssqqCk" width="560"></iframe><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den här filmen lovade ju så mycket. Den har fått ett antal
priser och recensionerna är i stil med ”Sharp, witty and quite frankly
brilliant”, men.. Nja. Den håller inte
riktigt vad den lovar tycker jag.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Filmen handlar om två straighta par och en lesbisk player.
Eller, jag förstår av texten på baksidan att karaktären Bridget är <i>tänkt</i> att vara en lesbisk player i alla
fall. Bridget säger att hon aldrig har haft ett längre förhållande, för hon har
aldrig hittat en tjej som har fått henne att behålla intresset. Hon bor
tillsammans med sin killkompis Trip, som gillar att ha roligt och är notoriskt
otrogen mot sin flickvän fastän han älskar henne. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En kväll är Bridget och Trip ute och super på en bar och de
träffar på ett par som är nyinflyttade till New York, Greg och Molly. De blir
genast goda vänner och Bridget och Molly blir mycket intresserade av varandra.
Enligt beskrivningen av den här filmen så är Molly ”naiv” medan Bridget är ”promiscious”.
Dock känns det inte alls som att tjejen som spelar Molly är särskilt naiv.
Tvärtom känns hon ganska stark och lite bossig. Bridget däremot, känns ganska
blyg och osäker. När Bridget säger att hon inte har någon flickvän för att
ingen lyckats fånga hennes intresse så länge, så tänker jag: ”Men åh, vilken
dålig ursäkt. Egentligen letar du allt vad du kan efter en flickvän!” De två
tjejerna borde ha bytt roller med varandra, så hade filmen känts lite mer äkta.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
The four-faced liar är en film som jag kan ha och vara utan.
På det stora hela så är det någonting som fattas i filmen. Jag känner aldrig
att jag kommer nära de olika karaktärerna. Jag förstår inte vilka de är och vad
de vill. Och de säger märkliga repliker som nog ska vara roliga men det känns
inte som att riktiga människor talar sådär med varandra. Vi som såg filmen satt
och frågade oss: Varför gör han sådär nu? Och vad menade hon med det där?
Betydde den där repliken att hon gillar henne eller inte? Fast allra roligast
var kanske när jag i början av filmen frågade: ”De där två, är de döva?” Och
min kompis svarade: ”Nej, jag tror inte det. De är nog bara romantiska”. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-13150628839294583372015-02-15T17:14:00.001+01:002015-02-15T17:36:07.692+01:00Girltrash<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcvq5E2ksjOkC1g9uMfWT198BWHgVEN1jvUXxq2tnXUtCNq0tR2au2OpRlqst_h0gLkg3va6VwT5VXGFxfH4OgR965dq1WW-oYYZzqUgQsAQJPhweGT_fJtLxVeBQpqPQDlNOcogpOrnw/s1600/girltrash.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcvq5E2ksjOkC1g9uMfWT198BWHgVEN1jvUXxq2tnXUtCNq0tR2au2OpRlqst_h0gLkg3va6VwT5VXGFxfH4OgR965dq1WW-oYYZzqUgQsAQJPhweGT_fJtLxVeBQpqPQDlNOcogpOrnw/s1600/girltrash.JPG" height="167" width="400" /></a></div>
<br />
Idag har jag minsann sett på en lesbisk musikalfilm! Och inte bara det, utan en alldeles underbar, välgjord, smart och rolig lesbisk musikalfilm, med duktiga skådespelare som sjunger riktigt bra låtar. Vem hade väl trott det?<br />
<br />
Trailern här nedan verkar förmodligen lite stökig och utflippad, men filmen har faktiskt en bra story och dessutom en fin kärlekshistoria i sig. Allting utspelar sig under en enda dag. Ja, mest under en enda natt egentligen.<br />
<br />
Vännerna Daisy och Tyler vill slå igenom med sitt rockband och ser sin stora chans när de blir uttagna till en talangtävling. Innan det är dags för tävlingen att börja vill Tyler dock att de hjälper Daisys lillasyster Colby att få den tjej hon går och drömmer om, så därför lurar de in tjejen och hennes kompis i bilen under förespeglingen att de ska åka till en fest med Angelina Jolie. Saker och ting blir lite komplicerade när den förhärdade brottslingen Monique plötsligt dyker upp, arg och beväpnad med en golfklubba, för att hon vill ha tillbaka de 5000 dollar hon tycker att Tyler är skyldig henne. Colby gör sitt bästa för att försöka charma sin drömtjej, men det verkar som att tjejen är mer intresserad av Tyler än av henne. Ja, hur ska detta sluta? Bäst du skaffar dig den här filmen och tittar och lyssnar efter!<br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/aR4zXRdh73I" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7992873540344939183.post-66060620756144880552015-01-03T16:12:00.000+01:002015-01-03T16:12:48.195+01:00Lady Pochoir<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWoxKOdLJVcUeJKZxie95fYCofNvL4DqOKjKmyvvkh7A67F6dM86V1-5g3m33WYW9fCvZSWGIjCma7yEjKej-lSOvpbi4MBeGoBmjHzOnmpXJZ6qC0i89_NHEDWf1BlWm0kSgbPDQ1yY4/s1600/lady+pocoir.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWoxKOdLJVcUeJKZxie95fYCofNvL4DqOKjKmyvvkh7A67F6dM86V1-5g3m33WYW9fCvZSWGIjCma7yEjKej-lSOvpbi4MBeGoBmjHzOnmpXJZ6qC0i89_NHEDWf1BlWm0kSgbPDQ1yY4/s1600/lady+pocoir.JPG" height="257" width="400" /></a></div>
<br />
Yv jobbar som cykelbud om dagarna, men om nätterna är hon
Lady Pochoir, en gatukonstnär som sprejar väggarna på stadens fula murar. En
dag får ett konstförlag upp ögonen för henne och vill ha tag på henne för att
få en intervju. Hon blir intervjuad av Lexi, en tjej som genast fångar hennes
intresse, och som vill följa med henne ut på natten för att ta bilder medan hon
arbetar. Det slutar med att Yv tar med henne till en tjejklubb, utan att vara
säker på om Lexi egentligen gillar tjejer, men hon verkar snabbt finna sig
tillrätta. Samtidigt försöker en irriterande poliskvinna att förstöra för henne
genom att upplysa henne om att det faktiskt är ett brott att spraya på stadens
murar och hon tar dessutom fast henne när hon kör mot rött ljus med sin cykel
och tvingar henne att leda cykeln resten av arbetsdagen eftersom hon luktar
sprit. Till råga på allt elände börjar någon klistra upp affischer ovanpå
hennes konst. Varför då?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Även detta är en feelgoodfilm, men den är spännande och
sexig och perfekt som uppmuntran någon tråkig dag. Filmen är tysk och från
2010. Den är endast 38 min lång. Hade gärna velat se lite mer!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="//www.youtube.com/embed/geH1mSU1fZ4" width="560"></iframe>Anniehttp://www.blogger.com/profile/03710766320655716539noreply@blogger.com4