Syd arbetar på en fototidning och gör allt för att få bli redaktör istället för springsjas. Hon bor i en lägenhet med sin pojkvän James, som inte förstår hennes strävan. En dag börjar det rinna ner vatten från våningen ovanför och Syd springer upp till grannarna för att se vad som hänt. Det är den lesbiska fotografen Lucy Berliner som öppnar dörren. Lucy har varit borta från rampljuset i flera år, men Syd tycker att hennes bilder är fantastiska och vill ha med dem i sin tidning. Medan hon försöker lära känna Lucy och övertala henne att vara med råkar hon bli förälskad i henne.
Egentligen är det dock inte Syd och Lucy som har huvudrollerna i filmen. Det är knark som har huvudrollen. I Lucys våning hänger en grupp av hennes vänner konstant i sofforna och bara snortar. Lucys flickvän, den före detta tyska filmstjärnan Greta är alldeles nerknarkad och somnar och svimmar mest hela tiden, men de har varit tillsammans länge och Lucy älskade henne när hon var sig själv. När Syd kommer in i hennes liv ställs hon inför flera val. Ska hon överge Greta? Måste hon sluta med drogerna? Kan hon börja fotografera kommersiellt igen?
När filmen började tyckte jag först det kändes tråkigt att allt var så grått och lumpet. Alla kläder var grå och slitna, ingen bar smink och ingen hade tänkt på att skaffa en frisyr. Extra irriterad blev jag på Lucy Berliners byxor som gick upp till brösten, som hon för övrigt alltid hade i ett fult linne utan bh under. (Filmen är från 1998) Men det kanske bara är jag som stör mig på det här eftersom jag älskar färg och vackra bilder. Det är heller inte meningen att det här ska vara en vacker film. Den är mer åt det ärliga och smutsiga hållet.
Längtar man efter en romantisk film i Hollywood-stil med vackra kvinnor som svassar runt är det inte High art man ska se. Nej, filmen kan beskrivas mer som det Lucy själv säger: "I have a love problem and a drug issue. Or maybe it´s a drug problem and a love issue. I´m not sure."
Filmen har ändå något, för man fortsätter tänka på den efteråt. Vad hände? Hur blev det sådär? Vad hade hänt om inte..? Jag tycker också att skådespelarna är bra och att filmen känns äkta.
Så till placeringen! För den som inte brukar läsa min blogg kan jag informera om att bedömningsgrunderna på den här listan inte bara är hur snyggt gjord filmen är utan också hur stor del av filmen som upptas av den lesbiska kärlekshistorien. Romantiska filmer med mycket elektricitet mellan skådespelarna smäller alltså nästan lika högt som filmkvalitet. På den fronten är High art inte en av de mest romantiska filmerna, men det finns ändå en del kärlek i den. Eftersom den också är snyggt gjord är det en film som kommer att hamna i mittenskiktet på listan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar