Sea purple (Viola di mare)

Den här filmen utspelar sig på Sicilien på 1800-talet. Angela blir kär i sin bästa vän Sara och gör allt för att vinna hennes kärlek. Det blir inte populärt hos hennes stränge far, som redan tycker att hon är konstig eftersom hon säger vad hon tycker istället för att vara tyst och lyda.

Pappan är också missnöjd eftersom han ville ha en son som kunde ta över hans arbete som chef för malmbrytningen på ön. När Angela vägrar att gifta sig med den man som hennes far har valt ut åt henne, och istället säger att hon ska gifta sig med Sara, blir det för mycket för pappan och han slänger Angela i källaren där hon får sitta tills hon kommit på bättre tankar. Men tiden går och Angela vägrar att ge vika. Sara undrar vart Angela har tagit vägen. Är hon död? Angelas mamma lider med sin dotter och till slut får mamman en idé: Tänk om Angela inte alls är en kvinna utan en man? Uppenbarligen blir hon ju kär i kvinnor och talar och agerar som en man. Alltså måste hon vara en man. Då skulle hon ju också kunna ta över som chef för malmbrytningen, föreslår hon sin man. Eftersom pappans ord är lag på ön bestämmer han att Angela är en man och kallar henne för Angelo istället. De klipper av henne håret och sätter på henne manskläder. Vad som händer sedan ska jag inte berätta, för det får du se själv sen när du ser filmen. Det tycker jag du ska göra, för den var väldigt speciell och hängde sig kvar länge efter att jag sett den. Tydligen är den baserad på en sann historia dessutom! Den här Angela måste ha varit en otroligt stark person som trotsade hela sin omgivning och uppfostran.

 

Att filmen utspelar sig på 1800-talet märks inte så jättemycket miljömässigt. Det ligger nog mest i de ålderdomliga värderingarna och åsikterna att det känns att det inte är idag. Alla öborna är väldigt katolska och springer i kyrkan och går i olika ceremonitåg hela tiden. Kvinnorna lovas bort till olika män som de inte har några känslor för, men som är ett praktiskt arrangemang. Prästens ord är lag, men det märks snart att de flesta på ön har något att dölja, till och med prästen själv, och har man bara fått hans godkännande på sina misslyckanden så verkar det vara lugnt. Pappan i filmen är ett riktigt praktsvin. Det finns ingen tvekan om vem som är ond och god här. Han springer runt och våldtar kvinnor och slår sin fru och sina arbetare i gruvan och tycker att han har all rätt i världen till detta eftersom han är man och chef.

 

Mycket kärlek och mycket hat och smärta har de fått in i denna lilla film. Det är mycket spännande och man har ingen aning om hur det kommer att sluta. Dessutom är det en film som får mig att känna att jag är lyckligt lottad som får leva i Sverige idag!

Se den lesbiska filmtopplistan för placering!