The Handmaiden

Många känner säkert till författaren Sarah Waters och hennes fantastiska böcker som till exempel Kyssa Sammet, Ficktjuven och Hyresgästerna. Många känner säkert även till BBC:s fantastiska filmatiseringar av böckerna. När jag fick höra att sydkoranske regissören Park Chan-wook skulle göra en koreansk version av Ficktjuven blev jag både nyfiken och lite skeptisk. När något redan har gjorts så bra är det svårt att överträffa det och dessutom känns Sarah Waters så väldigt engelsk.

Men... Park Chan-wook har verkligen gjort om Ficktjuven till någonting helt annat i filmen The Handmaiden. Sarah Waters oväntade vändningar finns kvar, men inte bara det: nu har det även lagts till en extra dimension och vissa saker har bytts ut, så till och med jag som har sett och läst Ficktjuven blir överraskad över vad som händer. Det är ett smart drag.

The Handmaiden är en rätt galen film. Jag har sett den beskrivas som en erotisk psykologisk thriller. Huvudpersonen är den unga Sookee som får anställning hos Lady Hideko som kammarjungfru för att hjälpa en man som vill lura till sig hennes förmögenhet.

Till en början verkar allt rätt oskyldigt, men snart inser man att alla försöker utnyttja och lura varandra på olika sätt. Allra läskigast är nog Kouzuki, som håller sin rika systerdotter Hideko fången i sitt stora hus och tvingar henne att läsa erotisk litteratur för honom och hans vänner. Han planerar också att gifta sig med henne för att få hennes pengar så att han kan köpa fler böcker. Man förstår att Kouzuki är riktigt läskig och gör värre saker än så, men länge får man inte veta vad, vilket gör honom ännu läskigare.

Eftersom jag är en romantiker så uppskattar jag mest de kärleksfulla ögonblicken i filmen. Regissören däremot, verkar mer uppskatta de erotiska ögonblicken och de där spänningarna som blir när ingen vet vem de kan lita på. Jag tänker att det i sexscenerna kanske också spelar in att regissören är en man, för speciellt en sexscen tycker jag förstör filmen lite. Jag tänker: Nej, så där skulle de inte göra där och då. Det blev mer porrigt än kärleksfullt. Men å andra sidan är hela filmen rätt spretig. Det går från romantiskt till porrigt till läskigt till sorgligt till roligt. Just det där att man inte vet vad som kommer att hända härnäst gör att det hela känns väldigt galet och roligt.