Först trodde jag att huvudpersonen var utvecklingsstörd eftersom hon aldrig pratade och bara gjorde allting som folk sa åt henne utan att tänka efter om det var bra eller ej. Efter ett tag visade det sig dock att hon kunde prata. När hon dras med i den lilla feministiska gruppen CIA verkar det istället som att hon har Aspbergers eftersom hon då helt och totalt koncentrerar sig på den. Varför en tjej blir kär i huvudpersonen förstår jag inte. Fast det är klart, tjejen som blir kär i henne är ju inte heller någon höjdare utan en ganska feg och underlig person. Kanske de förtjänar varandra helt enkelt? Jag får inte grepp om någon av tjejernas personlighet utan deras handlingar är ganska irrationella och ibland är det nästan lika oförståeligt och motsägelsefullt som i L-Word.
Handlingen: Anna ser en tjej stå och spraya ner glasväggen på hennes jobb. (Hon arbetar på ett ställe som utför plastikoperationer.) Anna tänker först ringa polisen, men tjejen, Sadie, får henne att låta bli. Istället tar hon med Anna till sin grupp med vandaliserande feministflator och lär henne allt hon kan. Anna faller för Sadie, men Sadie är redan ihop med en gammal tant. Anna slutar dock inte hoppas på att Sadie ska lämna tanten och ta henne istället. Under tiden utför gruppen en massa aktioner för att stoppa orättvisorna i det mansstyrda samhället.
Såhär tyckte några av mina gäster på filmkvällen om filmen:
"Förutsägbar handling."
"Barnsligt"
"Tråkiga feministiska idéer."
"Bra musik."
"Ungdomligt stökig musik."
Och Annie placerar denna ganska tråkiga film långt långt ner på den lesbiska topplistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar