Kyss mig

Jag hade väntat så länge, hört så mycket bra och var så väldigt nyfiken. Inte konstigt att jag steg in i biosalongen med höga förväntningar. Wow. En svensk lesbisk film. Med duktiga skådespelare. Men jag blev besviken. Ja, jag suckar ännu när jag tänker på det.

Det lyfte aldrig. Något fattades. Kärlekshistorien fick aldrig den där kemiska laddningen. Jag satt aldrig och var spänd och hoppades på att de skulle få varandra. Nej, istället satt jag och undrade varför folk uppträdde så konstigt och sa så konstiga saker. Sådär hade det aldrig varit i verkligheten, tänkte jag flera gånger. Varför gjorde de nu sådär? Och vid flera tillfällen viskade de dessutom så lågt till varandra att biopubliken inte hörde vad de sa.

Vad handlar filmen om då? Jo, Krister Henriksson och Lena Endre har förlovat sig och deras respektive döttrar träffas på Kristers 60-årsfest och råkar bli kära. Men båda döttrarna har redan pojk- respektive flickvän. Många problem hopar sig. Ska de göra slut med sina respektive? Vad ska föräldrarna tycka? Kommer Krister acceptera att hans dotter är homosexuell? Vågar den outkomna dottern ens leva som homosexuell? Och kommer den andra dottern i så fall våga lita på detta? Jo, frågorna får väl svar antar jag. Men hur tillfredsställande dessa förklaringar och svar är, och hur verklighetstrogna de är, det ställer jag mig lite tveksam till.