Adèle är bara 16 år när hon får syn på Emma med det blå håret. Hon blir jättekär. Men Adèle och Emma är olika på alla sätt. Det den ena hatar älskar den andra. Emma är konstnär och målar. Hon önskar att Adèle ska hitta det konstnärliga inom sig och förverkliga sig själv, men Adèle har inga sådana drömmar. Hon vill istället bli lärare åt barn, allra helst åt de barn som har svårt för skolan och behöver extra hjälp. Men när Adèle och Emma träffas är det passion på alla plan. Det är också väldigt många långa sexscener i filmen och inte några Hollywood-sexscener utan scener som är så äkta att jag nästan skäms och vill gå ut ur sovrummet och lämna flickorna i fred.
Min rekommendation till dig: Se denna film! Här finns kärlek och glädje och sorg och man skrattar och gråter och det gör ont. Mycket bättre betyg kan väl en film knappast få?
Blev upplyst av en läsare om att det inte gick att kommentera som anonym, utan att man måste ha ett ID. Har nu ändrat denna inställning, så nu hoppas jag att alla som vill kan lämna en kommentar. =) Berätta gärna vad ni tycker om filmerna! Hälsningar Annie
SvaraRaderaJa, nu funkar det! Tack för en grymt bra blogg! Gillade också den här filmen.
SvaraRadera/R
Den allra största förtjänsten med Blå är den varmaste färgen är Adèle Exarchopoulos skådespelarinsats, men filmen är på det hela taget mycket, mycket bra och berörande.
SvaraRaderaSexscenerna är i och för sig tilltalande, men de båda skådespelerskorna hade ändå behövt lite vägledning i hur äkta älskog mellan två kvinnor verkligen tar sig ut. Intrycket blir ibland att de har förberett sig genom att titta på porrfilm, vilket aldrig är någon bra idé om man vill förmedla äkta känslor. För övrigt innehåller de långa sexscenerna för få orgasmer, det är inte realistiskt att en ung sexuellt oerfaren kvinna som hungrar efter sex med en annan kvinna dröjer så länge med att komma. I det avseendet är Fingersmith, som är baserad på lesbiska Sarah Waters roman med samma namn, mer trovärdig.
Kärleksmöten på film skildras generellt ganska torrt, med kyska kyssar och så vidare, vilket till inte ringa del även gäller när det handlar om kvinnor som är tillsammans med kvinnor. Blå är den varmaste färgen innehåller dock flera scener som går emot den tendensen. Det laddade mötet mellan Adèle och Emma på restaurangen i filmens andra del, till exempel, är förbluffande uttrycksfullt och välspelat och känns helt äkta.
Kuriosa: Den svenska och engelska titeln har sagts syfta på att den blå delen i en eldslåga skulle hålla högre temperatur än de andra delarna i en eldslåga. Detta stämmer dock inte, den vita lågan är varmast och den blå svalast.