Ikväll har jag minsann fått mig en riktig treat! Jag gillar tysk film, jag gillar lesbisk film och jag gillar att se film på bio. Men det här är faktiskt första gången i mitt liv som jag har sett en tysk lesbisk film på bio! Denna helg är det Cinema Queer-festival här i Stockholm och där fick jag tillfälle att se Of girls and horses tillsammans med en queer publik.
Men nu till filmen! Alex är en 16-årig tjej som har hoppat av skolan, skurit sig själv och blivit påkommen med att använda droger. Därför tycker hennes adoptivmamma att det är en bra idé att skicka iväg henne ut på landet. Hon kommer till en hästgård där hon ska jobba som praktikant hos Nina, som är en lesbisk kvinna i 30-årsåldern. Mycket skyfflande av hö och hästbajs blir det, men Alex tycker också väldigt mycket om hästarna och lär sig av Nina hur hon ska handskas med dem och får också börja lära sig att rida.
Så en dag kommer överklassflickan Kathy till gården med sin egen häst för att ha semester. Alex ägnar sig först mest åt att blänga surt på henne, men snart blir de vänner. Och efter ett tag blir stämningen ganska flirtig. En helg ska Nina åka till Hamburg för att hälsa på sin flickvän och lämnar gården och hästarna i flickornas händer. De börjar med att åka till affären och handla en stor flaska vodka...
Den här filmen har en lite speciell stämning. Dels tror jag det är de många långa scenerna där bara landskapet filmas och så de långa scenerna där flickorna bara går över ett fält eller arbetar med något. Ja, överhuvudtaget är alla scener väldigt långa. Det spelas inte heller någon musik utan det är en väldig massa ljud istället. Det är hästar som frustar, gäss som kacklar, kor som råmar och får som bräker. Och alla andra småljud får också väldigt stort utrymme. En del ljud kände jag faktiskt nästan att jag helst hade sluppit höra... Men allt det här gör ändå på något vis att man känner sig väldigt närvarande i filmen. Till slut känner jag att jag landat lika mycket på de tyska fälten som huvudpersonen, så när jag sedan plötsligt får se en scen från stan i Hamburg och det hörs ljud av bilar som tutar så känns det nästan lite stressigt.
Just det här att allting är så utdraget och segt gör filmen både lite mysig och faktiskt också lite rolig. I biosalongen skrattade publiken flera gånger just åt saker som INTE hände. Lite svårförklarat kanske, men se filmen så förstår du nog vad jag menar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar