Ammonite handlar om den självupplärda paleontologen Mary Anning som arbetar i den lilla byn Lyme Regis på Englands sydkust. Hon försörjer sig själv och sin mor på att leta fram fossiler av urtidsdjur (ammoniter) som de säljer till turister, men hon har också gjort sig ett namn och fått ett av sina fynd utställda på museum i London.
En dag får hon besök av en geolog, Mr Murchison, som betalar för att få följa med när hon letar fossiler vid havet. Han har också med sig sin unga fru Charlotte som lider av melankoli. När det är dags för Mr Murchison att resa vidare bestämmer han sig för att det är bättre om Charlotte stannar i Lyme Regis och han ber därför Mary att ta hand om henne.
Det sägs inte mycket under filmens första del. Mary är väldigt butter och ler inte ens mot någon. Det är nästan så att man undrar om de två kvinnorna någonsin kommer att nå fram till varandra. Men sedan blir Charlotte riktigt sjuk, och Mary tvingas ta hand om henne. Efter det händer något. Charlotte anstränger sig för att försöka hjälpa till i Marys hem, och att lära sig mer om fossil.
När de sedan blir bjudna på en tillställning tillsammans utspelar sig ett svartsjukedrama som tvingar Mary att bekänna färg.
Ammonite har vissa likheter med En kvinna i brand, men är lite råare, gråare och kärvare. Att Mary är så väldigt kärv och inbunden gör också att det tar väldigt lång tid innan man får njuta av några känslor. Samtidigt gör Kate Winslet rollen som Mary väldigt bra. Hon kan uttrycka otroligt mycket bara genom blickar och ansiktsuttryck.
Men det som blir kvar hos mig några månader efter att jag sett filmen är mest den där känslan av melankoli, blåsiga stränder, höga klippor och ett kallt och fattigt hem. Kanske var det också precis så Mary Anning hade det. Om hon var lesbisk är det egentligen ingen som vet, men man kan ju alltid hoppas att hon fick njuta av lite kärlek någon gång, mellan alla de kalla blåsiga utflykterna till stranden.
