Carmen och Lola är två romska tjejer som bor i förorten utanför Madrid, och hjälper sina föräldrar med försäljningen av frukt och prylar på den lokala marknaden. Deras vägar möts första gången när det börjar regna och Carmen vill låna ett regnskydd till familjens stånd. Efter det börjar de hänga och tjuvröka tillsammans.
Lola är sexton år och vet redan att hon är lesbisk, medan Carmen är ett par år äldre och försöker passa in i det liv hennes föräldrar förväntar sig att hon ska leva. När Carmen blir förlovad med Lolas kusin Rafa blir Lola först förkrossad, men fortsätter sedan att umgås med Carmen. I hemlighet sprayar Lola ett hjärta med Carmens namn i på en vägg utanför hennes bostad, men hon blir avslöjad och Carmen blir upprörd när hon förstår hur Lola känner för henne.
Efter ett tag börjar de dock umgås igen och en dag kysser Lola Carmen. De inleder en relation, men hur ska den bli möjlig när Carmen är förlovad och de dessutom lever i en kultur som inte accepterar homosexualitet?
Filmen känns realistisk och är engagerande och jag blir alldeles deprimerad efter att ha sett den. Det känns så onödigt att unga tjejer ska behandlas så här, bara på grund av traditioner. Deras mål i livet måste vara att gifta sig, bli hemmafru och ta hand om man och barn. Om tjejer vill göra sina egna val passar de inte in och blir utstötta.
Jag gillar egentligen inte någon av huvudpersonerna särskilt mycket, men jag känner ändå med dem och vill att det ska gå bra för dem eftersom de befinner sig i en sådan hemsk situation och blir så orättvist behandlade. Sammanfattningsvis: En ganska tung film om lesbisk kärlek och traditioner. Se den, men inte en dag då du har pms.
