måndag 18 maj 2015

Mollys girl




Smart, charming, a love story with a twist. Ja, så beskrivs filmen Mollys girl på omslaget till dvd:n. Jag håller inte riktigt med. Jag skulle vilja säga att filmen är konstig, seg och utan ett tillfredsställande slut. Men man säljer förstås inte några dvd:s med den beskrivningen!

Den ena huvudpersonen i filmen är en kvinna som heter Molly. Hon klär sig som en hippie och pratar ständigt om hur bra alla andra människor tycker att hon är på allting, fastän det är mycket uppenbart att hon inte har några vänner och alla bara tycker att hon är konstig.

En kväll stöter Molly på en mycket full lesbisk kvinna som just har blivit dumpad av sin flickvän i en bar. Molly hjälper henne hem och tänker sedan att hon kan prova på det här att vara lesbisk. När kvinnan vaknar nästa morgon och djupt ångrar att hon haft sex med Molly är hon inte så intresserad av att umgås mer, men Molly låter sig inte stoppas av sådant utan börjar stalka kvinnan istället.

Kvinnan, som heter Mercedes, visar sig vara en aktivist för gay marriage och hon har just lyckats få ett besöksförbud för sin stalker när hon inser att Molly är dotter till en guvernör som är emot äktenskap för homosexuella. Den insikten ändrar allt och Mercedes meddelar att hon ska följa med Molly hem till faderns gods för att fira hans födelsedag.

Väl på plats blir ingenting som Mercedes tänkt sig. Hon inser att alla i Mollys familj är väldigt elaka mot henne för att hon är annorlunda och hon kan inte låta bli att känna igen sig själv lite i den situationen.

Det här är inte någon love story. Inte ens en med en twist. Egentligen är det en ganska sorglig historia, eftersom alla är så taskiga mot Molly hela tiden. Samtidigt är Molly en ganska osannolik karaktär. Ibland verkar hon nästan utvecklingsstörd och sen plötsligt säger hon rätt kloka saker och det passar liksom inte ihop.

Jag kan inte säga att jag fick ut så väldigt mycket av att se den här filmen. Den har en liten sensmoral när det gäller Mercedes liv och det var lite läskigt att se allas fördomar, men det känns som att det hade kunnat gå att göra mycket mer av filmen om Mollys person inte hade varit så överdrivet framställd.