The favourite

Vilken lyx att få gå och se en lesbisk film som är tiofaldigt Oscarsnominerad och har fantastiska skådespelare (Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz). ”The favourite” är ett triangeldrama som utspelar sig vid det brittiska 1700-talshovet och filmen har fått många positiva reaktioner för att den väcker nytt liv i den klassiska kostymfilmen.

Det är också ett ovanligt sätt att göra kostymfilm på, för The favourite har behållit vissa delar av hur 1700-talssamhället fungerar, men samtidigt är karaktärerna mer moderna i hur de talar och handlar. Ibland blir det till och med lite parodi, som när en klassisk dansuppställning urartar till ett modernt dansnummer.

Men tillbaka till själva kärnan, eller triangeln! Drottning Anna av Storbritannien har slutat att hoppas på barn. Hon lider av gikt och psykisk ohälsa, är snurrig och labil. Samtidigt förväntas hon styra sitt land, men sanningen är att det egentligen är lady Sarah Marlborough som styr landet medan hon försöker hålla drottningen upptagen med annat. Hon säger sig älska Anna, men är ändå rätt elak mot henne ibland.

Då dyker lady Sarahs fattiga kusin Abigail upp och frågar om hon kan få anställning. Hon får börja i köket, men blir snart Sarahs hjälpreda. När Abigail får träffa drottningen börjar hon genast ställa sig in hos henne och snart är maktkampen igång. Sarah avskedar Abigail, men då anställer drottningen henne istället som sin sällskapsdam och njuter av Sarahs svartsjuka. Vem blir kvar på slottet? Vem får styra landet?

Handlar den här filmen om kärlek? Nej, inte direkt. Drottningen är kärlekstörstande och hennes båda uppvaktande kvinnor gör det som krävs för att ta sig fram i livet, men ingen av dem älskar henne.

Sammanfattningsvis: "The favourite" är en rolig och överraskande film, och det känns ovanligt att drottningar i kostymdramer säger repliker som "Jag gillar när hon stoppar sin tunga i mig". Det som är mindre roligt är filmens slut. Det sägs vara ett typiskt Yorgos Lanthimos-slut, men i så fall gillar jag nog inte sådana.