Lady Pochoir

Yv jobbar som cykelbud om dagarna, men om nätterna är hon Lady Pochoir, en gatukonstnär som sprejar väggarna på stadens fula murar. En dag får ett konstförlag upp ögonen för henne och vill ha tag på henne för att få en intervju. Hon blir intervjuad av Lexi, en tjej som genast fångar hennes intresse, och som vill följa med henne ut på natten för att ta bilder medan hon arbetar. Det slutar med att Yv tar med henne till en tjejklubb, utan att vara säker på om Lexi egentligen gillar tjejer, men hon verkar snabbt finna sig tillrätta. Samtidigt försöker en irriterande poliskvinna att förstöra för henne genom att upplysa henne om att det faktiskt är ett brott att spraya på stadens murar och hon tar dessutom fast henne när hon kör mot rött ljus med sin cykel och tvingar henne att leda cykeln resten av arbetsdagen eftersom hon luktar sprit. Till råga på allt elände börjar någon klistra upp affischer ovanpå hennes konst. Varför då?

Även detta är en feelgoodfilm, men den är spännande och sexig och perfekt som uppmuntran någon tråkig dag. Filmen är tysk och från 2010. Den är endast 38 min lång. Hade gärna velat se lite mer!

The Mermaids

Nikkis liv som nördig och osynlig mattestudent består bara av siffror och teorier. Hennes terapeut föreslår att hon borde prova på en sport för att öva på att vara social på ett naturligt och lekfullt vis. Den enda sporten på universitetet som inte är fulltecknad är amerikansk fotboll och hon går därför med i laget The Mermaids. Det går till en början inte något vidare då Nikki inte är särskilt atletiskt byggd och inte heller har något vidare bollsinne. Det finns dock en del av spelet som hon gillar och det är spelteorierna, att lägga upp olika taktiker för att förvirra motståndarna. Nikki upptäcker också att det i laget finns en hel del flator, vilket hon tycker är väldigt intressant. Extra intressant är den snygga quarterbacken Tina. Spelarna är positiva till Nikkis nya förslag på spelstrategier, men tränaren Jessi, som dessutom är ihop med Tina, är inte intresserad av några förslag, i alla fall inte om de inte är av sexuell karaktär.

Det här är verkligen en feelgoodfilm på alla sätt och vis. Den är inte särskilt djup utan bara lite romantiskt rolig och smaskig som en påse lördagsgodis, och det är ju precis vad man längtar efter ibland. Filmen är tysk från 2012, men den hade lika gärna kunnat vara amerikansk. Den är bara 36 min lång.

Jamie and Jessie are not together

Jamie och Jessie är bästa vänner och delar lägenhet i Chicago. Men Jamie ska flytta till New York för att försöka få en skådespelarkarriär och när hon får ett jobb där vill de att hon ska börja redan om 2 veckor. Jessie blir ledsen för hon är hemligt kär i Jamie. Eller, så hemligt är det kanske inte. I alla fall verkar alla andra veta om det. De flesta tror till och med att de är tillsammans eftersom de verkar stå varandra så nära och bor ihop.

När dagen för flytten börjar dra närmare försöker Jessie göra Jamie svartsjuk genom att dejta andra tjejer, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Den här filmen utger sig för att vara en komedi, men det tyckte jag inte att den var. Det var nog snarare ett drama. Filmen är konstigt nog också en musikal, eller har i alla fall sådana inslag, där alla plötsligt börjar sjunga. De flesta av skådespelarna sjunger inget vidare, men märkligt nog blir det ändå inte någon pinsam stämning på grund av det utan alla verkar tycka att det är självklart att sjunga en liten falsk sång.

Relationen mellan Jamie och Jessie är svårbestämd. Det finns vänskap, svartsjuka, avundsjuka och kärlek och med tiden börjar det klarna hur deras framtid kommer att se ut. Något som jag gillade med filmen var att huvudpersonen var lite speciell och personlig och inte alls någon mainstreamkaraktär. Jag tyckte också om att det inte alls gick att förutsäga slutet, så det var spännande hela vägen!

Nattvakten (The Night Watch)

Vilken tur vi har, att BBC har gjort så fina filmatiseringar av Sarah Waters böcker! Tidigare har jag recenserat "Tipping the velvet", "Fingersmith" och "Affinity". Nu har jag sett "The Night Watch" och även den håller förstås hög klass. Dock är den lite stökigare och inte riktig lika galet spännande som de övriga filmerna.

Jag har tidigare läst boken och tyckte att även den var lite svår att följa. Dels för att det är så många personer inblandade och dels för att handlingen går baklänges. Detta koncept har man använt även i filmen. Egentligen känns det lite enklare att hänga med i filmen än i boken. Filmen är lite mer avskalad och så hjälper det förstås att man känner igen personerna.

Att jag gillar de andra filmerna bättre tror jag också beror på att de går in djupare i en persons liv. Nu får vi istället se lite mindre av många personers liv.

Men vad handlar den här filmen egentligen om, undrar du? Ja, jag ska försöka mig på en förklaring!

I början av filmen (som då egentligen är slutet) befinner vi oss i London efter kriget. Där finns Viv, som träffar en gift man som heter Reggie och driver en dejtingagentur tillsammans med Helen. Helen i sin tur lever tillsammans med sin flickvän, författaren Julia, men förhållandet knakar i fogarna. Viv har också en bror som heter Duncan. Han har suttit i fängelse för att han tillsammans med sin pojkvän försökt begår självmord. Sedan har vi Kay, som hjältemodigt körde ambulans och räddade liv under kriget, men nu verkar ha blivit över och inte har någon vidare tur i kärlek. Sedan går vi bakåt i tiden och vi får se vad personerna gjorde under kriget och innan det började. Allas liv vävs ihop på ett eller annat sätt.

Som vanligt finns det kärlek men också en hel del melankoli och sorg och olycka. Man kan aldrig lita på att det går bra för karaktärerna när Sarah Waters skriver. Men, sammanfattningsvis: En sevärd film, bra skådespelare och som vanligt bra kvalitet när BBC spelar in!

Cloudburst

Cloudburst är en amerikansk-kanadensisk film från 2011. Stella och Dotty är två gamla lesbiska tanter som bor tillsammans i ett hus i Maine i USA sedan 31 år tillbaka. En dag kommer Dottys barnbarn Molly på besök och säger till Stella att hon vill sätta Dotty på ett hem. Stella blir jättearg, kör ut henne och skriker "Försvinn ur mitt hus" tillsammans med diverse andra svärord, men Molly tycker inte att det är Stellas hus, utan hennes mormors hus. Hon har inte förstått att de är ihop och hon tycker att mormodern behöver riktig vård.

En dag lurar Molly den blinda Dotty att skriva på ett papper som ger henne rätten att sätta henne på ett hem. Hon kommer med en polis och hämtar Dotty och Stella kan inte stoppa dem. Stella blir rasande och smyger sig in på hemmet på natten för att befria Dotty. De bestämmer sig för att rymma till Kanada och gifta sig så att ingen kan ge sig på dem igen.

På vägen till Kanada plockar de upp en liftare, en ung kille som är på väg hem till sin döende mor. De tar bara med honom för att väcka mindre uppmärksamhet, men det visar sig snart att han blir viktigare för dem än så.

Den här filmen växlar lite i kvalitet. Ibland är den väldigt fin och rörande, ibland väldigt rolig, men ibland lite tillgjord. Att Stella svär så mycket och ska kaxa sig vid fel tillfällen tycker jag inte direkt tillför något. Det känns mest som att det inte passar in, eftersom hon inte är sådan alltid. På det stora hela är filmen rätt mycket feelgood, söt och fin. Den kommer nog inte att lämna något bestående intryck hos mig, men den var trevlig medan jag såg den.

Como Esquecer (So hard to forget)

Nej, trots titeln kommer den här brasilianska filmen inte att vara jättesvår att glömma känner jag. Jag kommer att minnas tonen i den, men inte några enskilda händelser. Det var inte så att filmen var dålig, men eftersom den handlade om en kvinna som blivit övergiven att sitt livs kärlek och filmens stämning speglade hennes humör rätt bra, så blev man inte direkt uppmuntrad. Jag menar, det är ju tillräckligt illa att behöva stå ut med sin egen hjärtesorg. Vill man då även uppleva någon annans? Det är kanske en smaksak. Men nu ska jag väl ta det här från början!

"So hard to forget" handlar om Julia. Hon är 35 år och arbetar som engelsklärare. Hon har just blivit övergiven av Antonia och man kan lugnt säga att hon inte mår bra. Hon är deprimerad helt enkelt, riktigt deprimerad. Hade det här varit en Hollywoodfilm hade väl någon kommit och svept iväg henne och botat hennes depression på två sekunder. Så är det inte i denna film. Julias bäste vän Hugo försöker muntra upp henne så gott han kan. Hon blir också uppvaktad av en av sina unga elever, men hon orkar inte med någon av dem. När Julias hyresvärd kommer och påpekar att hon inte betalat hyran rycker bäste vännen in och övertygar Julia om att hon bör flytta in med honom och en annan kompis, Lisa, i ett hus som han har ärvt av sin expojkvän som har dött. I det nya huset sitter Julia och skriver och gråter. Lisa gråter också, för hon har blivit dumpad av sin pojkvän som fått reda på att hon är med barn. Men en dag kommer Lisas kusin Helena till huset och hon är glad och lagar mat. Och flirtar med Julia gör hon också. Men kan hon nå fram till henne?

So hard to forget handlar just om det, att det är svårt att glömma, svårt att ta sig vidare och lägga det gamla bakom sig, svårt att bli hel och glad igen. Se denna film om du vill ha något som är lite melankoliskt vackert. Se inte denna film om du vill bli glad och uppmuntrad.