TV-serier

Egentligen är det här förstås en FILMblogg, men nu när det blir sommar och semester och allt tänker jag att jag kanske kan göra ett undantag och tipsa även om några sevärda tv-serier!

Alldeles alldeles underbar på alla sätt och vis är förstås serien Orange is the new black där Piper hamnar i fängelset och inser att även hennes före detta flickvän är där. Dessutom vimlar det av spännande, knäppa och roliga karaktärer.



Lipservice är en spännande, sexig och väldigt lesbisk serie från Skottland.



En klassiker i flatseriesammanhang är förstås The L-Word. Den är inte min personliga favorit, för den känns inte särskilt verklighetstrogen, men det är väldigt flatigt och väldigt mycket av allt.



En fin och rolig dokumentärserie som har gått på SVT under våren är Flator, där vi får följa alldeles riktiga flator och deras liv.



Fler tips på tv-serier kan du hitta hos Fem flator fantiserar!

La vie d´Adèle (Blue is the warmest colour)

Den här filmen är ju väldigt känd, inte minst för att den vann Guldpalmen 2013, så förväntningarna var höga när jag slog mig ner i soffan och knäppte på filmen om Adèles liv. Och visst levde den upp till förväntningarna! Skådespelarna är fantastiska och det är så äkta och så mycket känslor att man blir alldeles utmattad. En rolig sak med den här filmen är också att den är baserad på ett seriealbum. Hur ofta händer egentligen det?

Adèle är bara 16 år när hon får syn på Emma med det blå håret. Hon blir jättekär. Men Adèle och Emma är olika på alla sätt. Det den ena hatar älskar den andra. Emma är konstnär och målar. Hon önskar att Adèle ska hitta det konstnärliga inom sig och förverkliga sig själv, men Adèle har inga sådana drömmar. Hon vill istället bli lärare åt barn, allra helst åt de barn som har svårt för skolan och behöver extra hjälp. Men när Adèle och Emma träffas är det passion på alla plan. Det är också väldigt många långa sexscener i filmen och inte några Hollywood-sexscener utan scener som är så äkta att jag nästan skäms och vill gå ut ur sovrummet och lämna flickorna i fred.

Min rekommendation till dig: Se denna film! Här finns kärlek och glädje och sorg och man skrattar och gråter och det gör ont. Mycket bättre betyg kan väl en film knappast få?

Circumstance (Förbjuden kärlek)

Circumstance är en iransk film från 2011 som handlar om förbjuden kärlek mellan två kvinnor.

Atafeh och Shireen bor i Teheran och är bästa vänner, men inser snart att de känner mer än så för varandra. De pratar om att rymma till Dubai för att få vara tillsammans. Atafehs bror Mehran är också intresserad av Shireen, men hon visar inget intresse för honom. Mehran brukade festa och använda droger, men en dag börjar han ett nytt liv och blir strikt religiös. Han börjar också att arbeta för sedlighetspolisen. Snart har han en plan för hur han ska få Shireen att gifta sig med honom genom utpressning. Atafeh och Shireen tycker om att vara ute och festa, men i Iran är kvinnor mycket utsatta och får inte leva hur de vill, på många fler sätt än bara att de måste skyla sig och inte får ha sex innan äktenskapet. Mehran smygfilmar när Atafeh och Shireen tillsammans med två vänner spelar in iranska röster till filmen "Milk" (om den amerikanske gaypolitikern Harvey Milk) för att även Iran ska få ta del av upplysningen. Mehran anger dem för sina kollegor på sedlighetspolisen och sedan ligger de risigt till. Vad som händer sedan talar jag förstås inte om.

Circumstance är en spännande film om två unga kvinnor som har hela samhället emot sig, men ändå känner vad som är rätt. Det känns så väl i filmen hur frustrerade de är över alla orättvisor som drabbar dem och jag känner med dem.

En mycket sevärd film tycker jag! Se den!

The kids are all right

Jag har skjutit upp att se den här filmen ganska länge, helt enkelt för att jag inte tyckte den verkade så jätterolig, utan mest stökig. Dessutom är det inte någon hemlighet att jag gillar romantiska filmer med mycket kärlek i. Den här filmen är inte alls sådan. Nic och Jules har två nästan vuxna barn tillsammans och deras förhållande lunkar på tills den dagen då barnen bestämmer sig för att de vill träffa sin biologiske far, spermadonatorn Paul. Då vänds plötsligt hela familjens liv uppochner. Barnen upptäcker att de tycker väldigt mycket om Paul och börjar träffa honom mer och mer. Även Jules dras in i Pauls liv, då Paul erbjuder henne jobbet att designa hans trädgård. Jules upptäcker att även hon gillar Paul mycket, och att hon till och med är attraherad av honom. Under tiden blir Nic mer och mer arg och svartsjuk på Paul.

Jag måste erkänna att filmen ändå är bättre än jag trodde att den skulle vara, men för oss romantiker är den ändå inte någon hit. Jag irriterar mig också mycket på "familjeöverhuvudet" Nic, men det måste väl betyda att hon spelar sin roll väl eftersom hon lyckas framstå som en riktig (och irriterande) karaktär.

Vem ska se den här filmen? Någon som njuter av familjedrama och som har en skämskudde tillgänglig för alla de pinsamma situationerna som uppstår. Men några skratt blir det ju också här och var. =)

Sea purple (Viola di mare)

Den här filmen utspelar sig på Sicilien på 1800-talet. Angela blir kär i sin bästa vän Sara och gör allt för att vinna hennes kärlek. Det blir inte populärt hos hennes stränge far, som redan tycker att hon är konstig eftersom hon säger vad hon tycker istället för att vara tyst och lyda.

Pappan är också missnöjd eftersom han ville ha en son som kunde ta över hans arbete som chef för malmbrytningen på ön. När Angela vägrar att gifta sig med den man som hennes far har valt ut åt henne, och istället säger att hon ska gifta sig med Sara, blir det för mycket för pappan och han slänger Angela i källaren där hon får sitta tills hon kommit på bättre tankar. Men tiden går och Angela vägrar att ge vika. Sara undrar vart Angela har tagit vägen. Är hon död? Angelas mamma lider med sin dotter och till slut får mamman en idé: Tänk om Angela inte alls är en kvinna utan en man? Uppenbarligen blir hon ju kär i kvinnor och talar och agerar som en man. Alltså måste hon vara en man. Då skulle hon ju också kunna ta över som chef för malmbrytningen, föreslår hon sin man. Eftersom pappans ord är lag på ön bestämmer han att Angela är en man och kallar henne för Angelo istället. De klipper av henne håret och sätter på henne manskläder. Vad som händer sedan ska jag inte berätta, för det får du se själv sen när du ser filmen. Det tycker jag du ska göra, för den var väldigt speciell och hängde sig kvar länge efter att jag sett den. Tydligen är den baserad på en sann historia dessutom! Den här Angela måste ha varit en otroligt stark person som trotsade hela sin omgivning och uppfostran.

 

Att filmen utspelar sig på 1800-talet märks inte så jättemycket miljömässigt. Det ligger nog mest i de ålderdomliga värderingarna och åsikterna att det känns att det inte är idag. Alla öborna är väldigt katolska och springer i kyrkan och går i olika ceremonitåg hela tiden. Kvinnorna lovas bort till olika män som de inte har några känslor för, men som är ett praktiskt arrangemang. Prästens ord är lag, men det märks snart att de flesta på ön har något att dölja, till och med prästen själv, och har man bara fått hans godkännande på sina misslyckanden så verkar det vara lugnt. Pappan i filmen är ett riktigt praktsvin. Det finns ingen tvekan om vem som är ond och god här. Han springer runt och våldtar kvinnor och slår sin fru och sina arbetare i gruvan och tycker att han har all rätt i världen till detta eftersom han är man och chef.

 

Mycket kärlek och mycket hat och smärta har de fått in i denna lilla film. Det är mycket spännande och man har ingen aning om hur det kommer att sluta. Dessutom är det en film som får mig att känna att jag är lyckligt lottad som får leva i Sverige idag!

Se den lesbiska filmtopplistan för placering!

Bloomington

Jackie har länge varit stjärna i en tv-serie, ett rymdäventyr för ungdomar, och alla känner igen henne, vart hon än går. När tv-serien tar slut bestämmer sig Jackie för att börja på college för att få en utbildning. Där träffar hon på Catherine, en snygg sexig professor som har ett rykte om sig att förföra unga kvinnliga studenter. Det tycker Jackie låter spännande och snart har även hon hamnat i Catherines säng. Men någonting blir annorlunda denna gång för förhållandet blir inte bara ett sexuellt förhållande och snart bor Jackie i Catherines hus. De pratar, lagar mat ihop och har det hur bra tillsammans som helst, ett tag. Sedan ringer Jackies tv-producent och erbjuder henne en roll i en film och allting blir konstigt. Skulle de kunna ha ett distansförhållande? Men Jackie vill inte heller att hennes förhållande med Catherine ska bli offentligt för det skulle kunna förstöra hennes karriär. De blir arga på varandra, sårar varandra och tar dumma beslut. Ska de klara av att ta sig igenom detta? Är deras kärlek stark nog eller har de för stora egon?

Jag tycker att Bloomington är en film med hög kvalitet. Ibland kändes det lite osannolikt att den mogna erfarna professorn ville ha den lilla barnskådespelerskan, men oftast fungerade det. Jag gillade dock filmens första hälft, den där de hittar varandra, bättre än den andra, problematiska delen som kändes lite osannolik ibland.